31 (A) Du ska göra ett förhänge av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Det ska göras i konstvävnad med keruber på. 32 Du ska hänga upp det på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna ska vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de ska stå på fyra fotstycken av silver. 33 Du ska hänga upp förhänget[a] i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förhänget. Förhänget ska för er skilja det heliga från det allra heligaste.

34 Och du ska sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.

35 Bordet ska du ställa utanför förhänget på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. 36 För ingången till tältet ska du göra ett draperi i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 37 Till draperiet ska du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem ska vara av guld, och till stolparna ska du gjuta fem fotstycken av koppar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:33 förhänget   Skärmade av arken, platsen för Guds närvaro (4 Mos 7:89). Keruberna (vers 31) påminde om syndafallet (1 Mos 3:24). Förhänget revs itu vid Jesu försoningsdöd på korset (Matt 27:51, Hebr 10:20).

Förhänget

31 Du ska också göra ett förhänge av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn med keruber konstnärligt invävda. 32 Häng upp det på fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och med fyra hakar av guld. Stolparna ska stå på fyra silversocklar. 33 Häng upp detta förhänge på krokarna, och placera arken med förbundstecknet bakom det. Detta förhänge ska skilja det heliga från det allra heligaste.

34 Och försoningsstället, arkens guldlock, ska du lägga på arken med förbundstecknet i det allra heligaste. 35 Placera bordet och lampstället utanför förhänget mitt emot varandra. Lampstället ska stå på den södra sidan och bordet på den norra sidan.

36 Till ingången av tältet ska du göra ett förhänge, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 37 Till detta förhänge ska du göra fem stolpar av akacieträ överdragna med guld och med krokar av guld, och gjut fem socklar av koppar till dem.

Read full chapter

45 (A) Solen förmörkades, och förhänget[a] i templet brast mitt itu.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:45 förhänget   Ett tio meter högt draperi som skärmade av "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).

45 för solen förmörkades helt. Och förhänget [a] i templet brast i två delar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:45 Förhänget framför det allra heligaste, längst in i templet, platsen för Guds närvaro.

(A) Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 (B) Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.

11 (C) Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 (D) och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter[a]. 14 (E) Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.

15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:

16 (F) Detta är det förbund
    som jag efter denna tid
        ska sluta med dem.

Och sedan säger Herren:

    Jag ska lägga mina lagar
        i deras hjärtan
    och skriva dem i deras sinnen,

17 och deras synder och överträdelser

    ska jag aldrig mer minnas.[b]

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Uppmuntran till tro och kärlek

19 (G) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (H) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (I) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

22 (J) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (K) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (L) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (M) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Varning för avfall

26 (N) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (O) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (P) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (Q) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[c] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (R) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[d] 31 (S) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 (T) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[e] och mycket lidande. 33 (U) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (V) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 (W) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (X) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (Y) För:

Ännu en kort liten tid,
    så kommer han
        som ska komma,
    och han ska inte dröja.
38 (Z) Min rättfärdige ska leva av tro.
    Men drar han sig undan,
        har min själ ingen glädje
            i honom.[f]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:13 som en pall under hans fötter   Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
  2. 10:16f Jer 31:33f.
  3. 10:29 föraktar   Ordagrant: "betraktar som orent".
  4. 10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.
  5. 10:32 den första tiden … hård kamp   Kanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2).
  6. 10:37f Hab 2:3-4.

Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. 10 Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.

11 Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. 12 Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, 13 och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.[a] 14 Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.

15 Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:

16 ”Detta är det förbund jag ska ingå med dem
    efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan
    och skriva dem i deras sinne.”

17 Sedan tillägger han:

”Jag ska aldrig mer komma ihåg
    deras synder och överträdelser.”[b]

18 Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.

Varning för att överge tron på Jesus

19 Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen[c] 20 på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.[d]

21 Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, 22 låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten[e]. 23 Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. 24 Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.

26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[f] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
    Han ska inte dröja.

38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
    Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[g]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:13 Jfr Ps 110:1.
  2. 10:17 Se Jer 31:33-34.
  3. 10:19 Jfr 9:2-5.
  4. 10:20 Jfr Matt 27:50-51.
  5. 10:22 Det rena vattnet syftar på den rituella tvättning de judiska prästerna fick gå igenom innan de skulle tjäna Gud, och i kristen symbolik på dopet.
  6. 10:30 Se 5 Mos 32:36.
  7. 10:38 Se Hab 2:3-4.