^12 (A) När du räknar antalet av Israels barn som ska mönstras, ska var och en vid mönstringen ge åt Herren en lösepenning för sitt liv så att ingen straffdom drabbar dem vid mönstringen. ¹³ Var och en som tas upp bland de mönstrade ska ge en halv sikel^[a] efter helgedomssikelns^[b] vikt, sikeln räknad till tjugo gera^[c], en halv sikel som offergåva åt Herren. ¹⁴ Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, ska ge detta som en offergåva åt Herren. ¹⁵ Den rike ska inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som lösen för ert liv. ¹⁶ Du ska ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta ska vara en påminnelse för Israels barn inför Herrens ansikte, att lösen betalas för era själar.

Kopparkaret

¹⁷ Herren sade till Mose: ^18 (B) Du ska göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning, och du ska ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. ¹⁹ Aron och hans söner ska tvätta sina händer och fötter med vatten från det. ²⁰ När de går in i uppenbarelsetältet ska de tvätta sig med vatten för att de inte ska dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. ²¹ De ska tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta ska vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.

Smörjelseoljan

²² Herren sade vidare till Mose: ²³ Ta kryddor av finaste slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus, ²⁴ femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin^[d] olivolja. ^25 (C) Av detta ska du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det ska vara en helig smörjelseolja. ^26 (D) Med denna olja ska du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, ²⁷ bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret, ²⁸ brännofferaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning. ²⁹ Du ska helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.

³⁰ Aron och hans söner ska du smörja och helga till präster åt mig. ³¹ Du ska säga till Israels barn: Detta ska vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte. ³² Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig ska den vara för er. ³³ Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig ska utrotas ur sitt folk.

Rökelsen

^34 (E) Herren sade till Mose: Ta väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galbanum^[e] och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag, ³⁵ och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad^[f], ren och helig. ^36 (F) En del av den ska du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag ska uppenbara mig för dig. Höghelig ska den vara för er. ³⁷ Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den ska vara helig för dig inför Herren. ³⁸ Den som gör en sådan för att njuta av doften ska utrotas ur sitt folk.

² Säg till Israels barn: Om någon ger ett heligt löfte, ska du bestämma lösensumman^[a] åt Herren för personerna. ³ Gäller det en man mellan tjugo och sextio år gammal ska du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. ⁴ Gäller det en kvinna ska du fastställa värdet till trettio siklar.

⁵ Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år gammal, ska värdet du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka. ⁶ Gäller det någon som är mellan en månad och fem år gammal, ska värdet du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka. ⁷ Gäller det någon som är sextio år gammal eller över, ska värdet du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna.

⁸ Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer ska han ställas fram inför prästen, som ska fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala ska prästen fastställa värdet för honom.

⁹ Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt Herren, ska allt sådant vara heligt sedan man gett det åt Herren. ¹⁰ Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, ska både det förra och det som lämnats i utbyte vara heligt. ¹¹ Men om det gäller ett orent djur som man inte får bära fram som offer åt Herren, ska djuret ställas fram inför prästen. ¹² Han ska fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så ska det vara. ¹³ Om ägaren vill lösa djuret, ska han till värdet du har bestämt lägga en femtedel av värdet.

¹⁴ Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, ska prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så ska det vara. ¹⁵ Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, ska han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.

¹⁶ Om någon helgar åt Herren en åkermark av den egendom han ärvt, ska du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde ska motsvara femtio siklar silver^[b]. ¹⁷ Om han helgar sin åker ända från jubelåret, ska det förbli vid det värde du bestämmer. ¹⁸ Men om han helgar sin åker efter jubelåret, ska prästen beräkna pengavärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag ska göras på det värde du förut har bestämt. ¹⁹ Om den som har helgat åkern vill lösa den, ska han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans. ²⁰ Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan får åkern sedan inte lösas, ²¹ utan när den frånträds på jubelåret ska den vara helgad åt Herren som vigd mark. Hans egendom tillfaller då prästen.

²² Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt, ²³ ska prästen räkna ut det bestämda värdet åt honom fram till jubelåret, och samma dag ska han erlägga den summa som du har bestämt. Den ska vara helgad åt Herren. ^24 (A) Men på jubelåret ska åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom. ²⁵ När du bestämmer ett värde ska det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.

^26 (B) Det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött ska ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det redan Herren. ²⁷ Men om det är fråga om något orent djur, ska man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, ska det säljas efter det värde du bestämmer.

^28 (C) Gäller det något vigt^[c] som någon har avskilt åt Herren från det han äger, antingen en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får det varken säljas eller lösas. Allt som är vigt är högheligt och tillhör Herren.

^29 (D) En människa som är vigd åt förintelse får aldrig lösas. Hon måste dödas.

^30 (E) Allt tionde av jorden tillhör Herren, både av markens säd och av trädens frukt. Den är helgad åt Herren. ³¹ Om någon vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till femtedelen av värdet.

³² För tionde av nöt eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven ska vart tionde djur vara helgat åt Herren. ³³ Man ska inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, ska både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.

³⁴ Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.