De nya stentavlorna

34 (A) Herren sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. Var redo tidigt i morgon. Du ska då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. Ingen får komma upp tillsammans med dig, och ingen får visa sig på hela berget. Får och kor får inte heller beta framför berget.”

Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt nästa morgon gick han upp på Sinai berg som Herren hade befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna. Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig[a] där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. (B) Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. (C) Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk. Och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

Förbundet förnyas

10 (D) Herren svarade: ”Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se Herrens gärning, för det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag ska driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 (E) Ta dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 (F) I stället ska ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras asherapålar[b]. 14 (G) Du ska inte tillbe någon annan gud, för Herren heter Nitisk, en nitisk Gud är han. 15 (H) Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 (I) Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

17 (J) Du ska inte göra några gjutna gudar åt dig.

18 (K) Du ska fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

19 (L) Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 (M) Men ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

21 (N) Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag.

22 (O) Du ska fira veckohögtiden[c] när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden[d] vid årets slut. 23 (P) Tre gånger om året ska alla dina män träda fram inför Herren Gud, Israels Gud, 24 för jag ska driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herren din Guds ansikte.

25 (Q) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat.

Påskhögtidens slaktoffer ska inte lämnas kvar över natten till morgonen.

26 (R) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.”

27 (S) Herren sade till Mose: ”Skriv upp dessa ord åt dig, för i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” 28 (T) Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden[e].

Strålglansen från Moses ansikte

29 (U) När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade[f] efter att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och församlingens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Sedan kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på Sinai berg.

33 (V) När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet[g]. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.

Footnotes

  1. 34:5 och ställde sig   Annan tolkning: ”och Mose ställde sig” (och ropade).
  2. 34:13 asherapålar   Symboler för fruktbarhetsgudinnan Ashera (se t ex Dom 6:25, Jer 17:2).
  3. 34:22 veckohögtiden   Hebr. shavuót, pingst (se 3 Mos 23:16f, 5 Mos 16:10f).
  4. 34:22 bärgningshögtiden   Hösthögtiden efter fruktskörden (se 3 Mos 23:24f, 5 Mos 16:13f).
  5. 34:28 de tio budorden   Ordagrant: ”de tio orden”. Se kap 20 och 5 Mos 5:6f.
  6. 34:29 strålade   Hebr. kéren kan också översättas ”horn” (så i Vulgata), en missuppfattning som gjort att Mose ibland avbildats med horn på huvudet.
  7. 34:33 en slöja för ansiktet   Används av Paulus i 2 Kor 3:13f som en bild för andlig blindhet.

De tio buden på nya stentavlor

(5 Mos 10:1-5)

34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord[a] som på de tavlor du slog sönder. Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”

Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.

Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren[b]. Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

Mose föll då ner och tillbad och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

10 Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11 Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

12 Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.[c] 14 Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

15 Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar[d] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16 Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

17 Gjut inga gudabilder åt dig.

18 Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv[e], för det var då du lämnade Egypten.

19 Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20 En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

21 Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

22 Du ska fira veckohögtiden[f] i början av veteskörden och bärgningshögtiden[g] vid årets slut. 23 Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24 Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

25 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.[h]

27 Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30 När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33 När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35 och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

Footnotes

  1. 34:1 Se not till 20:1.
  2. 34:5 Se not till 3:13. Satsen kan också översättas: Mose ställde sig nära honom och åkallade Herrens namn.
  3. 34:13 Stenstoderna föreställde skaparguden, en manlig fruktbarhetsgud. Asherapålarna var utsnidade träfigurer av fruktbarhetsgudinnan Ashera.
  4. 34:15 I den kanaaneiska religionen ingick både tempelprostitution och barnoffer. Se 5 Mos 12:31 och 2 Kung 16:3.
  5. 34:18 Se not till 13:4,5.
  6. 34:22 Annat namn på pingsten som firades sju veckor efter påsk.
  7. 34:22 Annat namn på lövhyddefesten.
  8. 34:26 Se not till 23:19.