Israeliterna blir slavar i Egypten

(A) Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten[a] tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, Benjamin, Dan, Naftali, Gad och Asher. (B) De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. Sedan dog han och alla hans bröder, hela den generationen. (C) Men Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem[b].

Och det kom en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef[c]. Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss. 10 Nu ska vi gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.”

11 Därför satte man arbetsledare över dem och plågade dem med tvångsarbete[d]. De byggde förrådsstäderna Pitom[e] och Raamses[f] åt farao[g]. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man kände fruktan för Israels barn. 13 (D) Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel[h] och med allt arbete på fälten, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

15 Kungen av Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna. En av dem hette Shifra och den andra Pua, 16 och han sade: ”Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva.”

17 (E) Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: ”Varför har ni gjort så här och låtit barnen leva?” 19 Barnmorskorna svarade farao: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, de har fött innan barnmorskan kommer till dem.” 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer.

22 (F) Då befallde farao allt sitt folk: ”Alla nyfödda pojkar ska ni kasta i Nilen, men alla flickor ska ni låta leva.”

Footnotes

  1. 1:1 kom till Egypten   Dateras ofta till ca 1876 f Kr (men se not till 12:40).
  2. 1:7 landet blev uppfyllt av dem   Under århundradena efter Josef blev semitiska folk, dit israeliterna räknas, allt mer tongivande i norra Egypten. Till slut dominerades området av de krigiska hyksosfolken (”herdekungar” eller ”främmande kungar”), vars kungar bar namn som Jakob-Har och Jakbim.
  3. 1:8 en ny kung i Egypten, en som inte kände till JosefKanske Ahmose (ca 1550-1525 f Kr), som fördrev hyksosfolken (”våra fiender”, vers 10) och återupprättade egyptiernas ära med stora byggprojekt (vers 11-14). Alternativt hans son Amenhotep I (ca 1525-1505 f Kr).
  4. 1:11 tvångsarbete   En vanlig typ av skatt under antiken, att göra ett visst antal dagsverken på kungens projekt (se t ex 1 Kung 5:27, 9:15).
  5. 1:11 Pitom   Har identifierats med Pi-Atum (”guden Atums hus”) ca 10 mil nordost om Kairo.
  6. 1:11 Raamses   Har identifierats med Tell ed-Daba ca 3 mil norr om Pitom. Staden byggdes om till Egyptens huvudstad under farao Ramses II på 1200-talet f Kr.
  7. 1:11 farao   Egyptiska för ”stora huset”, härskaren i kungapalatset.
  8. 1:14 tegel   Lertegel var Egyptens vanligaste byggmaterial. Arbetet i lergroparna var smutsigt och illa ansett (se not till 5:16).