(A) Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla[a].

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:3 teg stilla   Istället för att ropa ut sin sorg som man brukade (jfr 2 Mos 12:30). Jfr vers 6.

32 [a]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
33 [b]för de trotsade[c] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

34 [d]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
35 [e]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
36 [f]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
37 [g]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
38 [h]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
39 [i]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 [j]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
43 [k]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer[l]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
45 [m]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

47 [n]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.


48 [o]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

Read full chapter