(A) Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla[a].

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:3 teg stilla   Istället för att ropa ut sin sorg som man brukade (jfr 2 Mos 12:30). Jfr vers 6.

Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:

’Jag ska visa mig helig bland dem
    som söker mig och står mig nära,
och jag ska förhärligas inför allt folket.’ ”

Aron sa inte ett enda ord.

Read full chapter

32 [a]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
33 [b]för de trotsade[c] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

34 [d]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
35 [e]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
36 [f]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
37 [g]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
38 [h]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
39 [i]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 [j]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
43 [k]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer[l]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
45 [m]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

47 [n]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.


48 [o]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

Read full chapter

32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
    och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
    att han[a] talade utan att tänka efter.

34 De förgjorde inte heller folken,
    som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
    och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
    och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
    till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
    som de offrade åt Kanaans avgudar,
    och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
    och agerade i otrohet.

40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
    och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
    men de fortsatte att göra uppror,
    och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
    och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
    hos dem som höll dem fångna.

47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
    Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.

48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.