Blodets helighet

17 Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt: Om någon av Israels hus slaktar[a] en ko, ett lamm eller en get i eller utanför lägret och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren framför hans tabernakel, ska det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har spillt blod, och han ska utrotas ur sitt folk. Därför ska Israels barn komma med sina slaktdjur som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren.

Prästen ska stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren. (A) De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.

Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer (B) och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, ska den mannen utrotas ur sitt folk. 10 (C) Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. 11 (D) För kroppens liv är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. 12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.

13 Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, ska han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. 14 (E) För varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni ska inte äta någon kropps blod, för varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det ska utrotas. 15 (F) Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller främling, ska tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren. 16 Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på skuld.

Footnotes

  1. 17:3 Om någon … slaktar   Regeln markerade mot avgudadyrkan under ökenvandringen (vers 7) och gällde sedan inte lika strikt i Israels land (jfr 5 Mos 12:15, 20f).

Varning för felaktiga offer och bestämmelser om blod

17 Herren talade till Mose: ”Säg till Aron och hans söner och alla israeliterna: ’Detta har Herren befallt: Den israelit som offrar en oxe, ett lamm eller en get i eller utanför lägret och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång som offergåva till Herren inför hans boning, drar på sig blodskuld. Han har utgjutit blod och ska utrotas ur sitt folk. Således ska israeliterna som nu offrar på fälten i stället bära fram sina offer till Herren, till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet och offra dem som gemenskapsoffer åt Herren. Prästen ska stänka av blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet som en välbehaglig doft för Herren. De ska inte längre offra till bockdemoner[a] som de varit otrogna med. Detta ska vara en bestående stadga för dem från generation till generation.’

Säg alltså till israeliterna: ’Vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er som frambär ett brännoffer eller slaktoffer utan att föra fram det till ingången till uppenbarelsetältet där det ska frambäras till Herren, så ska han utrotas från sitt folk.

10 Och jag ska vända mitt ansikte från den person som äter något med blod i vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor hos er. Jag ska utrota honom från hans folk. 11 För varje varelses liv finns i blodet och jag har gett er blodet till att stänka på altaret till försoning för er. Det är blodet som ger försoning därför att det är liv. 12 Det är därför jag sagt till israeliterna att varken de eller utlänningarna som bor bland dem ska äta blod.

13 Den som går ut och jagar vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er och dödar något villebråd eller en fågel av något slag som får ätas, måste tömma ut blodet och täcka över det med jord, 14 för varje varelses liv finns i blodet. Det är därför jag har sagt till israeliterna att de aldrig ska äta blod eftersom varje varelses liv är i dess blod. Den som äter blod måste utrotas.

15 Var och en, israelit eller utlänning, som äter köttet från ett självdött djur eller från ett djur som dödats av ett rovdjur, måste tvätta sina kläder och bada och förbli oren till kvällen. Därefter är han ren. 16 Men om han inte tvättar sina kläder och badar, är han skyldig och får ta sitt ansvar.’ ”

Footnotes

  1. 17:7 Demoner – om vilka vi endast har en mycket begränsad kunskap – tycks ofta ha framträtt i djurgestalt och förknippats med öde trakter.