^21 (A) Du ska inte offra något av dina barn åt Molok^[a]. Du ska inte ohelga din Guds namn. Jag är Herren.

^26 (A) Ni ska inte äta något som innehåller blod.

Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom. ^27 (B) Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår^[a], och inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.

^28 (C) Ni ska inte rista märken^[b] på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren.

²⁹ Vanära inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad^[c], så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.

³⁰ Mina sabbater ska ni hålla, och för min helgedom ska ni visa vördnad. Jag är Herren.

^31 (D) Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren er Gud.

³² För ett grått huvud ska du resa dig upp, och den gamle ska du ära. Du ska frukta din Gud. Jag är Herren.

^33 (E) När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. ³⁴ Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren er Gud.

^35 (F) Ni ska inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. ³⁶ Rätt våg, rätta vikter^[d], rätt efa, rätt hin-mått^[e] ska ni ha. Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.

³⁷ Så ska ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är Herren.

^6 (A) Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, ska jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.

^27 (A) När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, ska den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och ska stenas.

⁷ Då sade Saul till sina tjänare: ”Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så ska jag gå till henne och fråga henne.” Hans tjänare svarade: ”Det finns en andebesvärjerska i En-Dor^[a].”

⁸ Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. ”Spå mig genom anden^[b]”, sade han, ”och mana fram åt mig den jag säger dig.” ⁹ Men kvinnan sade till honom: ”Du vet ju vad Saul har gjort, han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv för att döda mig?” ¹⁰ Då gav Saul henne sin ed vid Herren och sade: ”Så sant Herren lever, ingen skuld ska drabba dig i denna sak.”

¹¹ Kvinnan frågade: ”Vem ska jag mana fram åt dig?” Han svarade: ”Mana fram Samuel åt mig.” ¹² Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon med hög röst och sade till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!” ¹³ Kungen sade till henne: ”Var inte rädd. Vad är det du ser?” Kvinnan svarade Saul: ”Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.” ¹⁴ Han frågade henne: ”Hur ser han ut?” Hon svarade: ”Det är en gammal man som kommer upp, insvept i en mantel.” Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.

^15 (A) Samuel sade till Saul: ”Varför har du stört mig och manat fram mig?” Saul svarade: ”Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har lämnat mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du ska låta mig veta vad jag ska göra.” ^16 (B) Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende? ^17 (C) Herren har gjort vad han sade genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det till en annan, till David. ^18 (D) Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte utförde hans brinnande vredesdom över Amalek, har Herren i dag gjort dig detta. ^19 (E) Herren ska ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Även Israels läger ska Herren ge i filisteernas hand.”

²⁰ Då föll Saul genast raklång till jorden, förfärad över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, för han hade inte ätit något på ett helt dygn. ^21 (F) Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur skräckslagen han var sade hon till honom: ”Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om. ²² Så nu får också du lyssna till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg.” ²³ Men han vägrade och sade: ”Jag vill inte äta.”

Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden. ²⁴ Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. ²⁵ Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.