Sabbatsåret

25 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: ^2 (A) Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, ska landet hålla sabbat åt Herren. ³ Sex år ska du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, ⁴ men under det sjunde året ska landet ha sabbatsvila^[a], en Herrens sabbat. Då ska du inte beså din åker och inte beskära din vingård. ⁵ Det som växer upp av spillsäden efter din skörd ska du inte bärga, och druvorna som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte skörda. Det ska vara ett år av sabbatsvila för landet.

⁶ Vad landets sabbat ändå ger ska ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. ⁷ Din boskap och de vilda djuren i ditt land ska också ha sin föda av all dess avkastning.

Jubelåret

⁸ Du ska räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. ^9 (B) Då ska du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta basunen^[b] ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen ska ni låta basunen ljuda över hela ert land. ^10 (C) Ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin arvedel och var och en av er ska återvända till sin släkt. ¹¹ Ett jubelår ska detta femtionde år vara för er. Då ska ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden ska ni inte skörda, och ni ska inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar, ¹² för det är ett jubelår. Heligt ska det vara för er. Av markens egen avkastning ska ni få er föda.

¹³ Under ett sådant jubelår ska var och en av er återvända till sin arvedel. ¹⁴ Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. ¹⁵ Efter antalet år från jubelåret ska du betala din nästa och efter antalet årsgrödor ska han få betalning av dig. ¹⁶ Ju fler åren är, desto högre pris ska du betala, och ju färre de är, desto lägre pris ska du betala. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. ¹⁷ Ni ska inte göra varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Herren er Gud.

^18 (D) Ni ska följa mina stadgar och mina lagar ska ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. ¹⁹ Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. ²⁰ Om ni frågar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?” ²¹ så ska ni veta att jag ska befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. ²² Ännu när ni sår under det åttonde året ska ni ha av den gamla grödan att äta. Ända tills grödan har kommit in på det nionde året ska ni ha gammal säd att äta.

^23 (E) När ni säljer jord ska ni inte sälja den för all framtid, för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. ²⁴ I hela det land ni får till besittning ska ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. ^25 (F) Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, ska hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. ²⁶ Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, ²⁷ ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han ska så återvända till sin egendom. ²⁸ Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, ska det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret ska det frånträdas, och han ska återvända till sin arvedel.

²⁹ Om någon säljer ett hus i en stad som är omgiven av murar, ska han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. ³⁰ Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret. ³¹ Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.

³² Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. ³³ Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. ^34 (G) Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.

Barmhärtighet mot skuldsatta

^35 (H) Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig. ^36 (I) Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. ³⁷ Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. ³⁸ Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹ Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. ^40 (J) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. ⁴¹ Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. ⁴² De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. ^43 (K) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.

⁴⁴ Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. ⁴⁵ Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. ⁴⁶ Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.

⁴⁷ Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ⁴⁸ ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. ⁴⁹ Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.

⁵⁰ Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.^{[c] 51} Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. ⁵² Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.

⁵³ Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. ⁵⁴ Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, ⁵⁵ för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.