⁸ Led ut de blinda som ändå har ögon,
    och de döva som har öron.
⁹ Alla nationer samlas,
    folken kommer samman.
Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,
    eller tala om för oss vad som förut har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,
    och de som hör kan säga att det är sant.
¹⁰ ”Men ni är mina vittnen, säger Herren,
    min tjänare som jag har utvalt,
för att ni ska känna och tro mig
    och förstå att jag är Gud.
Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,
    och ingen kommer att finnas efter mig.
¹¹ Jag är Herren,
    och det finns ingen annan räddare.
¹² Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,
ingen främmande gud bland er.
    Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.
¹³ Ja, ända från första dagen.
    Ingen kan rycka något ur min hand.
När jag handlar,
    finns ingen som kan hindra det.”

¹⁶ Så säger Herren,
    som gjorde en väg genom havet,
    en stig genom mäktiga vatten,
¹⁷ han som förde ut vagnar och hästar
    och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
    utsläckta, som en släckt veke.
¹⁸ ”Glöm det som har varit,
    bli inte kvar i det förgångna.
¹⁹ Nu gör jag något nytt.
    Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
    och strömmar i ödemarken.
²⁰ De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
    för av mig får öknen vatten
    så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
²¹ Det folk som jag har skapat åt mig
    ska förkunna mitt lov.

²² Men du har inte kallat på mig, Jakob,
    inte tröttat ut dig för min skull, Israel.^[c]
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
    och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
    inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
²⁴ Du har inte köpt kalmus åt mig
    eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
    tröttat ut mig med dina överträdelser.

²⁵ Jag är den som utplånar dina försyndelser,
    för min egen skull,
    och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
²⁶ Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
    så att du kan få rätt.
²⁷ Din stamfader syndade,
    dina talesmän gjorde uppror mot mig.
²⁸ Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
    överlämnat Jakob åt förintelse
    och Israel åt att skymfas.

⁸ Vilka är det som kommer flygande som ett moln,
    som duvor till sina bon?
⁹ Det är kustländernas fartyg som närmar sig,
    med skeppen från Tarshish i täten,
för att hämta dina söner långt bortifrån.
    De har med sig sitt silver och guld
till ära för Herren, din Gud,
    Israels Helige, han som förhärligar dig.

¹⁰ Främlingar ska bygga upp dina murar,
    och deras kungar ska betjäna dig.
För jag slog dig i min vrede,
    men i min nåd ska jag vara barmhärtig mot dig.
¹¹ Dina portar ska alltid vara öppna,
    varken dag eller natt ska de stängas,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
    och deras kungar ledas dit in.
¹² Det folk och det rike
    som inte tjänar dig
kommer att gå under och förintas.

¹³ Libanons härlighet ska komma till dig,
    cypress, alm och pinje,
för att pryda platsen för min helgedom,
    och jag ska göra platsen för mina fötter härlig.
¹⁴ Dina förtryckare ska komma och buga sig för dig,
    de som föraktat dig ska falla ner för dina fötter.
De ska kalla dig Herrens stad
    och Israels Heliges Sion.

¹⁵ Efter att ha varit övergiven och hatad
    så att ingen ville ta vägen genom dig,
ska jag låta dig bli till evig stolthet,
    till glädje för alla generationer.
¹⁶ Du ska dia folkens mjölk
    och ammas vid kungabröst,
och du ska förstå att jag, Herren, är din räddare
    och Jakobs mäktige är din befriare.
¹⁷ Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
    ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
    och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
    och rättfärdigheten till din härskare.
¹⁸ Man ska inte mer höra om våld i ditt land
    eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
    och dina portar ’lovsång’.
¹⁹ Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
    och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Gud ska vara din härlighet.
²⁰ Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
    Din sorgetid är över.
²¹ Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
    och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
    jag har gjort dem
    för att visa min härlighet.
²² Av den minste ska det bli en skara på tusen,
    av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
    när tiden är inne.