32 Mose sände ut några att speja vid Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där.

Read full chapter

32 Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där.

Read full chapter

32 Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
33 (A) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

34 (B) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
36 (C) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
37 (D) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (E) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

39 Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

40 (F) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

43 (G) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
44 (H) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

45 (I) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
47 (J) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Read full chapter

32 Mer än över Jaser gråter[a] jag över dig,
    du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
    och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
    bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
    från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
    ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[b]

34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
    deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
    Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
    och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
    ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37     Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38     På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
    ’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”

40 För så säger Herren:

”En örn svävar fram
    och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[c] intas,
    fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
    som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
    på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
    ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
    ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
    ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.

45 I skuggan av Heshbon
    står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
    en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
    och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
    Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
    dina döttrar till fångenskap.

47 Men den dagen kommer, säger Herren,
    då jag ska återupprätta Moab.”

Så långt domen över Moab.

Read full chapter

Footnotes

  1. 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
  2. 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
  3. 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.