(A) Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen i Bashan, ut till strid mot oss, men vi slog dem. (B) Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. (C) Ni ska därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni ska ha framgång i allt ni gör.

10 Ni står i dag alla inför Herren er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era förmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 12 för att träda in i Herren din Guds förbund, det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig. 13 (D) Han vill i dag upphöja dig så att du ska vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Och det är inte bara med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 15 utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren vår Gud och med dem som inte är här med oss i dag.

16 Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram genom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. 17 Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 (E) Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren vår Gud för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det ska gå väl för honom där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet, för då ska hela landet, både vått och torrt, förgås. 20 (F) Herren ska inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och lidelse ska då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen. 21 Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

22 Det kommande släktet, era barn som växer upp efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land ska se detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit landet med. 23 (G) Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, det kan inte besås eller ge någon gröda och ingen växtlighet kan skjuta upp – en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och harm ödelade Sodom och Gomorra[a], Adma och Sebojim. 24 (H) Alla folk ska då säga: ”Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”

25 Och man ska svara: ”Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem. 27 Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det. 28 Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och harm och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett.”

29 (I) Det fördolda hör Herren vår Gud till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi ska följa alla ord i denna lag.

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:23 ödelade Sodom och Gomorra   Se 1 Mos 14. Adma och Sebojim var grannstäder (1 Mos 14:8).

När ni kom hit, drog kung Sichon från Heshbon och kung Og från Bashan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem. Vi tog deras land och gav det som egendom åt Rubens och Gads stammar och åt halva Manasses stam.

Om ni noga följer villkoren i detta förbund, ska ni få framgång i allt vad ni gör.

10 Ni står allesammans idag inför Herren, er Gud, ledare, äldste, förmän och alla andra israelitiska män 11 tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos dig, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 12 Du ska nu ingå ett förbund med Herren, din Gud, ett förbund som han med ed upprättar med dig här idag. 13 Han vill idag bekräfta att du är hans folk och att han är din Gud, alldeles så som han sagt dig och med ed lovat dina förfäder Abraham, Isak och Jakob. 14 Detta förbund med dess ed gäller dock inte bara er. 15 Jag ingår detta förbund både med er som står här inför Herren, vår Gud, idag och med dem som ännu inte finns här.

16 Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi vandrade bland folkslagen på vägen hit. 17 Ni såg deras avskyvärda bilder och avgudar av trä, sten, silver och guld. 18 Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa folks gudar. Låt ingen rot finnas bland er som ger giftig frukt och malört. 19 En sådan person välsignar sig i sitt hårda hjärta efter att ha hört förbannelseorden och tänker: ”Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg.” Då ska både hela landet, både vått och torrt, förgås.[a] 20 Herren vägrar att förlåta honom. Hans svartsjuka vrede mot den mannen kommer att brinna. All den förbannelse som finns nedskriven i denna bok kommer att vila tungt på honom och Herren ska utplåna hans namn från jorden. 21 Herren ska avskilja honom från alla stammar i Israel och låta honom drabbas av förbundets alla förbannelser som finns nedskrivna i denna lagbok.

22 Kommande generationer, era efterkommande och även främlingar som färdas hit från ett fjärran land, ska se detta lands förödelse och de plågor Herren har sänt över det, 23 svavel och salt, ett förbränt ödeland där ingen kan odla något, ett land som inte bär några skördar och som saknar växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren förgjorde i sin vrede och sitt raseri.

24 Alla folk ska då fråga: ”Varför har Herren gjort så med detta land? Varför visade han denna glödande vrede?” 25 Och de ska få till svar: ”Därför att de bröt det förbund som Herren deras förfäders Gud ingick med dem när han ledde dem ut ur Egypten. 26 De började tillbe andra gudar som de inte kände och som han inte tilldelat dem. 27 Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot detta land och låtit all den förbannelse som finns nedskriven i denna bok drabba det. 28 I stor vrede och våldsamt raseri ryckte han upp dem ur deras eget land och förde dem till ett annat land där de bor än idag.”

29 Det fördolda tillhör Herren, vår Gud, men det som han har uppenbarat tillhör oss och våra barn för all framtid och vi ska lyda allt som står i denna lag.

Read full chapter

Footnotes

  1. 29:19 Grundtextens innebörd här är osäker.

10 [a]Han slog många folk[b]
    och dödade mäktiga kungar –
11 [c]Sichon, amoreernas kung,
    Og, Bashans kung,
        och Kanaans alla riken –
12 [d]och gav deras land som arvedel,
    till arvedel åt sitt folk Israel.

13 [e]Herre, ditt namn består för evigt,
    Herre, ditt rykte
        från släkte till släkte,
14 [f]för Herren ska döma sitt folk
    och förbarma sig
        över sina tjänare.

15 [g]Hednafolkens avgudar
        är silver och guld,
    verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
    ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
    Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
    likaså alla som litar till dem.

19 Israels hus, lova Herren!
    Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
    Ni som vördar Herren,
        lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
        han som bor i Jerusalem.
    Halleluja!

Read full chapter

10 Han besegrade många folk
    och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
    Og, Bashans kung
    och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
    som en arvslott till sitt folk Israel.

13 Herre, ditt namn består i evighet.
    I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
    och förbarmar sig över sina tjänare.

15 Folkens gudar är silver och guld,
    verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
    och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
    och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
    liksom alla som sätter sin lit till dem.

19 Israels släkt, prisa Herren!
    Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
    Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
    han som bor i Jerusalem.

Halleluja!

Read full chapter

18 och dräpte mäktiga kungar,
    evig är hans nåd,
19 [a]Sichon, amoreernas kung,
    evig är hans nåd,
20 [b]och Og, Bashans kung,
    evig är hans nåd,
21 [c]och gav deras land som arvedel,
    evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
    evig är hans nåd.

23 [d]Han tänkte på oss i vår förnedring,
    evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
        ur våra fienders våld,
    evig är hans nåd.
25 [e]Han ger mat åt allt levande,
    evig är hans nåd.

26 Tacka himlens Gud,
    evig är hans nåd!

Read full chapter

18 Han dödade mäktiga kungar,
för hans nåd varar för evigt:
19 Sichon, amoréernas kung,
för hans nåd varar för evigt,
20 och Og, Bashans kung,
för hans nåd varar för evigt.
21 Han gav deras land till arvedel,
för hans nåd varar för evigt,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel,
för hans nåd varar för evigt.

23 Han tänkte på oss i vår förnedring,
för hans nåd varar för evigt,
24 och drog oss ur våra fienders våld,
för hans nåd varar för evigt.
25 Han ger mat till allt levande,
för hans nåd varar för evigt.

26 Prisa himlens Gud,
för hans nåd varar för evigt.

Read full chapter

(A) Det var jag som förgjorde
        amoreerna för er.[a]
    De var höga som cedrar
        och kraftiga som ekar,
    men jag förgjorde
        deras frukt upptill
            och deras rötter nertill.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:9 er   Andra handskrifter: ”dem”.

Jag förgjorde amoréerna för dem,
    som var ståtliga som cedrar
och starka som ekar.
    Jag förgjorde dem från deras frukt upptill
ända ner till rötterna där nere.

Read full chapter