(A) Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: ”Var stark och frimodig, för du ska gå in med detta folk i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem, och du ska utskifta det åt dem som arv. Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.”

Läsningen av lagen

Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar Herrens förbundsark, och åt alla de äldste i Israel. 10 (B) Och Mose befallde dem och sade: ”Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, 11 (C) då hela Israel kommer för att träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer, då ska du läsa upp denna lag[a] inför hela Israel så att de hör den. 12 Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren er Gud och noggrant följer alla ord i denna lag. 13 Också deras barn, som ännu inte känner den, ska höra och lära sig den så att de fruktar Herren er Gud så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning.”

Herrens sista ord till Mose

14 Herren sade till Mose: ”Se, tiden är nära då du ska dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så ska jag insätta honom i hans ämbete.” Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet. 15 Då visade sig Herren i tältet i en molnpelare, och molnpelaren blev stående vid ingången till tältet.

16 Och Herren sade till Mose: ”Se, när du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att resa sig och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Min vrede ska den dagen upptändas mot dem, och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd ska drabba dem. Då ska de säga: Är det inte för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss? 18 Den dagen ska jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.

19 Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den ska så bli för mig ett vittne mot Israels barn. 20 När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, ska de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund. 21 När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, ska denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, för deras efterkommande ska inte glömma den. Jag vet nämligen vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.”

22 Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.

23 Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: ”Var stark och frimodig, för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem. Och jag är med dig.”

24 Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade: 26 (D) ”Ta denna lagbok och lägg den vid sidan av Herren er Guds förbundsark. Den ska ligga där som ett vittnesbörd mot dig, 27 för jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer ska ni då inte bli det efter min död! 28 Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era förmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför ska olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.”

Moses avskedssång

30 Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:11 läsa upp denna lag   Lagen lästes upp t ex av Josua (Jos 8:34), Josia (2 Kung 23:2) och Esra (Neh 8).

Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”

Mose skriver ner Guds lagar

Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken[a] och till alla de äldste i Israel. 10 Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, 11 ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. 12 Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. 13 Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”

Herren förutsäger folkets olydnad

14 Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.

15 Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång 16 och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ 18 Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.

19 Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. 20 När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. 21 Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” 22 Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

23 Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”

24 När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: 26 ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. 27 Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! 28 Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer[b].”

30 Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:9 Se 10:1,2,8.
  2. 31:29 Kan syfta på tillverkning av avgudar.

(A) Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. (B) Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den[a] både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång. Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”

Josua ger befallningar till folket

10 Josua befallde folkets förmän och sade: 11 (C) ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”

12 Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: 13 (D) ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sade: Herren er Gud ska låta er komma till ro och ge er detta land. 14 Era hustrur, era små barn och er boskap ska stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni, alla tappra stridsmän, ska beväpnade[b] gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem 15 tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som ska vara er besittning. Ni ska då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan.”

16 De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss ska vi gå. 17 Så som vi lytt Mose i allt ska vi också lyda dig. Må bara Herren din Gud vara med dig, så som han var med Mose. 18 Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord i allt du befaller honom ska dödas. Var stark och frimodig!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:8 Tänk på den   Annan översättning: ”Läs den”. Under antiken läste man alltid högt, därav ”inte … skild från din mun” (jfr Ps 1:2).
  2. 1:14 beväpnade   Annan översättning: ”i stridsordning” (även i 4:12).

Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”

10 Då gav Josua folkets ledare följande instruktioner: 11 ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över floden och inta det land som Herren, er Gud, vill ge er att bo i.”

12 Sedan sa Josua till Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam: 13 ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sa: Herren, er Gud, ska låta er komma till ro och ge er ett hemland här. 14 Lämna därför hustrur, barn och boskap kvar här i landet som Mose gav er på östra sidan av floden Jordan. Men era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem, 15 tills Herren låtit dem komma till ro liksom ni själva och de intagit det land Herren, er Gud, ger dem. Först därefter får ni återvända och slå er ner i det område Mose, Herrens tjänare, gav er här på östra sidan av Jordan.”

16 De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 17 Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose. Må Herren, din Gud, vara med dig som han var med Mose! 18 Om någon, vem det än är, handlar upproriskt mot dina befallningar och inte lyder dina ord, så ska han dö. Var stark och modig!”

Read full chapter

(A) ”Jag går nu all världens väg[a]. Var stark och visa dig som en man. (B) Håll fast vid vad Herren din Gud har befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, (C) så att Herren kan uppfylla sitt ord som han uttalade över mig när han sade: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, sade han, då ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.

(D) Du vet också vad Joab, Serujas[b] son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig[c], han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig. Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

(E) Men mot gileaditen Barsillajs söner[d] ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

(F) Sedan har du Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dagen då jag gick till Mahanajim. Sedan kom han ner till Jordan och mötte mig[e], och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd. Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod.”

David dör

10 (G) David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11 (H) Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.[f] I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 12 Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.

Adonia dör

13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: ”Kommer du med fredliga avsikter?” Han svarade: ”Ja, med fred.” 14 Han fortsatte: ”Jag har något att tala med dig om.” Hon svarade: ”Säg det.” 15 (I) Då sade han: ”Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren blev det hans. 16 Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig.” Hon svarade: ”Tala.” 17 (J) Då sade han: ”Tala med kung Salomo – dig visar han ju inte bort – och be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru.” 18 Bat-Seba svarade: ”Visst, jag ska tala med kungen om dig.”

19 Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick henne till mötes, bugade sig för henne och satte sig på sin tron. Man ställde också fram en stol[g] åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom. 20 Sedan sade hon: ”Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig.” Kungen svarade henne: ”Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig.” 21 Då sade hon: ”Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru.”

22 (K) Men kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Du kunde lika gärna be mig ge kungadömet[h] till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!” 23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta. 24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas.” 25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

26 (L) Till prästen Ebjatar[i] sade kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot[j]. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida.” 27 (M) Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst, för att Herrens ord som han hade talat över Elis hus i Shilo skulle fullbordas.

28 Ryktet nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.

29 (N) När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod vid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: ”Gå och hugg ner honom!” 30 När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: ”Så säger kungen: Gå härifrån!” Men han svarade: ”Nej, jag vill dö här.” Benaja framförde det till kungen och sade: ”Så har Joab sagt och så har han svarat mig.”

31 (O) Då sade kungen till honom: ”Gör som han har sagt, hugg ner honom[k] och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt. 32 (P) Herren ska låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd utan att min far David visste det, nämligen Israels befälhavare Abner, Ners son, och Juda befälhavare Amasa, Jeters son. 33 (Q) Ja, deras blod ska komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron ska Herren ge frid till evig tid.”

34 Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och högg ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen[l] där han bodde. 35 (R) Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.

Shimei dör

36 Därefter sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. 37 För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen[m] måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud.” 38 Shimei sade till kungen: ”Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra.” Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

39 (S) Men tre år därefter hände det att två av hans tjänare flydde till Gats[n] kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: ”Dina tjänare är i Gat.” 40 Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.

41 Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42 sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. 43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?” 44 (T) Kungen sade sedan till Shimei: ”Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. 45 Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid.”

46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:2 all världens väg   Den väg som alla i världen måste gå, alltså döden (Hebr 9:27).
  2. 2:5 Seruja   Davids storasyster (1 Krön 2:16). Joab var alltså Davids systerson.
  3. 2:5 spillde blod i fredstid som om det var krig   Annan översättning: ”hämnades i fredstid blod som spillts i krig”. Se 2 Sam 2:23, 3:27 för Abner och 20:10 för Amasa.
  4. 2:7 Barsillajs söner   Lovades försörjning av David (2 Sam 19:31f).
  5. 2:8 Shimei … förbannelser … mötte mig   Under Davids svaghetstid i 2 Sam 16:5f, 19:16f.
  6. 2:11 David regerade över Israel ... fyrtio år   Ca 1010-970 f Kr.
  7. 2:19 stol   Annan översättning: ”tron”. Drottningmodern hade ibland en stark ställning i Jerusalem (jfr 1 Kung 15:13, 2 Kung 11, Höga V 3:11).
  8. 2:22 Abishag … kungadömet   Giftermål med en kvinna som stod kungen nära skulle ge legitimitet att få efterträda honom (jfr 2 Sam 3:13).
  9. 2:26 Ebjatar   Den siste överlevande av Elis prästsläkt (1 Sam 2:33). Följde David (1 Sam 22:20f).
  10. 2:26 Anatot   Prästby strax norr om Jerusalem och Olivberget (jfr Jer 1:1).
  11. 2:31 hugg ner honom   Den som var skyldig till överlagt mord saknade asylrätt (5 Mos 19:11f).
  12. 2:34 begravd i öknen   Kanske i ett öde område kring Betlehem (jfr 2 Sam 2:32).
  13. 2:37 över Kidrondalen   Till sin släkt bland benjaminiterna som hade gjort uppror (2 Sam 20).
  14. 2:39 Gat   Filisteisk stad på Gazaremsan där David tillbringat en tid i exil (1 Sam 21:10, 27:2f).

”Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Var stark och visa dig som en man! Håll vad Herren, din Gud, befallt, så att du vandrar på hans vägar! Håll alla föreskrifter, bud, stadgar och förordningar som är nedskrivna i Moses lag, så får du framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig. Då ska Herren uppfylla alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar är noga med hur de lever och är trogna och helhjärtade mot honom, så kommer alltid någon av dem att sitta på tronen som kung över Israel.

Du vet också vad Joav, Serujas son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot de två överbefälhavarna för hären i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem i fredstid och lät deras blod flyta som om det varit krig. Han fläckade med blod bältet om sin midja och sandalerna på sina fötter. Du ska nu handla efter din vishet och inte låta honom bli gråhårig och gå ner i dödsriket i frid.

Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillajs söner! Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom. Och vidare har du hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim. Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Machanajim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag med ed inför Herren att inte döda honom med svärd. Men du ska inte låta honom gå ostraffad. Du är en vis man och vet hur du ska göra med honom. Låt nu denne gå ner i dödsriket med blod i sitt grå hår.”

10 Sedan dog[a] David och han begravdes i Davids stad. 11 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 12 Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt blev starkt befäst.

Salomo undanröjer oppositionen

13 En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Batseba. ”Har du kommit i fredliga avsikter?” frågade hon honom. ”Ja”, svarade han. 14 ”Jag vill bara tala med dig om en sak.” ”Säg vad du har på hjärtat!” sa hon.

15 ”Som du vet var kungariket mitt”, sa Adonia. ”Hela Israel väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades allting och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det. 16 Nu har jag en bön till dig och avvisa mig inte!”

”Vad vill du?” frågade hon. 17 ”Be kung Salomo – dig avvisar han inte – att han ger mig Avishag från Shunem till hustru”, svarade han. 18 ”Ja, jag ska tala med kungen om dig”, lovade Batseba.

19 Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonia. Han bugade sig för henne, satte sig sedan på sin tron och lät hämta en stol[b] åt kungamodern och hon satte sig på hans högra sida.

20 ”Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en liten begäran till dig”, sa hon. ”Kom med din begäran, mor”, sa han. ”Jag ska inte avvisa dig.” 21 ”Låt då din bror Adonia få Avishag från Shunem till hustru”, svarade hon.

22 Kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Avishag från Shunem åt Adonia? Du skulle lika gärna kunna be om kungadömet åt honom. Han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.”

23 Kung Salomo svor då en ed inför Herren: ”Gud må straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för denna begäran! 24 Så sant Herren lever, han som har gett mig min far Davids tron och byggt ett kungarike åt mig enligt sitt löfte, Adonia ska dö i dag!”

25 Sedan beordrade kung Salomo Benaja, Jojadas son, att avrätta Adonia och denne högg ner honom så att han dog.

26 Till prästen Evjatar sa kungen: ”Gå tillbaka till dina ägor i Anatot! Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark inför min far David och du fick lida med honom under alla hans svårigheter.”

27 Så tvingade Salomo Evjatar att lämna sin ställning som Herrens präst och på så sätt gick Herrens ord vid Shilo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.

28 När Joav, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra detta, flydde han till Herrens tält och grep tag om altarets horn. 29 När kung Salomo fick höra att Joav hade flytt till Herrens tält och stod intill altaret, skickade han iväg Benaja, Jojadas son, med ordern att hugga ner honom också.

30 Benaja gick in i Herrens tält och sa till Joav: ”Kungen befaller dig att komma ut!” ”Nej, jag vill dö här”, svarade han. Benaja talade om för kungen att Joav svarat så.

31 ”Gör som han vill”, svarade kungen. ”Hugg ner honom och begrav honom! Befria så mig och min fars ätt från skulden för det oskyldiga blod Joav utgjutit. 32 Herren ska låta hans blod komma tillbaka över honom själv för att han utan min far Davids vetskap dödade två oskyldiga män, Avner, Ners son och överbefälhavare för Israels här och Amasa, Jeters son och överbefälhavare för Judas här, dessa som var rättfärdigare och bättre än han själv. 33 Blodsskulden för detta ska för alltid vila över Joav och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans ätt och hans tron för all framtid.”

34 Benaja, Jojadas son, gick då och högg ner Joav som sedan begravdes på sin egen mark[c] i öknen.

35 Sedan utsåg kungen Benaja, Jojadas son, till överbefälhavare över hären och Sadok till präst i stället för Evjatar.

36 Kungen skickade därefter bud till Shimi och lät säga: ”Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här! Du får inte gå någon annanstans. 37 Den dag du lämnar staden och går över bäcken Kidron, kommer du att dö. Skulden är då din egen.”

38 ”Jag, din tjänare, ska göra som du säger, min herre och kung”, svarade Shimi kungen. Shimi bodde sedan en lång tid i Jerusalem.

39 Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akish, Maakas son, i Gat. När Shimi fick reda på att hans slavar befann sig i Gat, 40 sadlade han sin åsna för att fara till Akish i Gat för att söka efter sina slavar. Så gick han och hämtade tillbaka sina slavar från Gat.

41 När Salomo fick höra att Shimi hade gått till Gat och nu återvänt till Jerusalem, 42 kallade han honom till sig och sa: ”Lät jag dig inte svära vid Herren och varnade jag dig inte för att, om du gick härifrån, skulle du alldeles säkert dödas? Och du svarade att du skulle göra som jag befallde. 43 Varför har du då inte hållit eden vid Herren och lytt min befallning?” 44 Kungen sa vidare till Shimi: ”Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska nu hämnas din ondska på dig, 45 men kung Salomo ska bli välsignad och Davids tron ska bestå inför Herren för all framtid!”

46 På kungens befallning ledde sedan Benaja, Jojadas son, ut Shimi och högg ner honom och dödade honom.

Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:10 Ordagrant: vilade hos sina fäder.
  2. 2:19 Det hebreiska ordet för kungens tron och den stol Batseba satte sig på är detsamma. Att sitta på någons högra sida betecknade makt och en hög ställning.
  3. 2:34 Eller i sin egen grav.

20 (A) David sade till sin son Salomo: ”Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat.

Read full chapter

20 ”Var nu stark och frimodig”, sa David till sin son Salomo. ”Sätt genast i gång med arbetet! Var inte rädd eller missmodig, för Herren, min Gud, är med dig, och han kommer inte att lämna eller överge dig, tills du har fullföljt allt arbete för tjänsten i Herrens hus.

Read full chapter