17 (A) De offrade åt onda andar
    som inte är Gud,
        åt gudar de inte kände,
    nya gudar som nyss kommit till
        och som era fäder inte fruktade.[a]
18 Du övergav Klippan
        som födde dig,
    du glömde Gud som gav dig livet.

19 Herren såg det och förkastade dem,
    eftersom hans söner och döttrar
        hade kränkt honom.
20 Han sade:
    Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
        jag ska se vilket slut de får,
    för de är ett förvänt släkte,
        barn utan trohet.
21 (B) De har provocerat mig
        med gudar som inte är gudar,
    väckt min vrede
        med sina tomma avgudar.
    Därför ska jag provocera dem
        med det som inte är ett folk,
    med ett dåraktigt hednafolk
        ska jag väcka deras förtret.[b]

22 (C) För en eld är tänd av min vrede,
        den brinner till dödsrikets djup.
    Den förtär jorden med dess gröda
        och sätter bergens grundvalar
            i brand.
23 Jag ska hopa olyckor över dem,
    jag ska skjuta mina pilar
        mot dem.
24 (D) Svält ska drabba dem,

feberglöd förtära dem,

        pest som bittert pinar.
    Jag ska sända vilddjurens tänder
            mot dem
        och gift från ormar
        som krälar i stoftet.
25 (E) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
        inne gör skräcken det.
    Unga män och jungfrur förgås,
        spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga:
    Jag ska skingra dem,
        utplåna minnet av dem
            bland människor,
27 (F) om jag inte fruktade
        fiendens hån,
    att deras ovänner
        skulle misstolka det och säga:
    Vår hand är mäktig,
        det var inte Herren
            som gjorde allt detta.

28 De är ett rådlöst folk,
    och förstånd finns inte i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
    de skulle förstå vilket slut
        de måste få.
30 Hur kan en jaga tusen framför sig,
        två driva tiotusen på flykten,
    om inte deras Klippa
        hade sålt dem,
    Herren hade utlämnat dem?
31 Våra fienders klippa
    är inte som vår Klippa,
        det kan de själva döma om,
32 (G) för deras vinstock
    är från Sodoms vinstock
        och från Gomorras fält.
    Deras druvor är giftiga druvor,
        deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
    kobrors grymma gift.

34 Sådant ligger förvarat hos mig,
    förseglat i mina förrådshus.
35 (H) Min är hämnden[c]
        och vedergällningen
    vid tiden då deras fot ska vackla,
        för deras olyckas dag är nära,
    det som väntar dem
        kommer med hast.

36 (I) Herren ska ta sig an sitt folks sak
    och förbarma sig
        över sina tjänare,
    när han ser att deras kraft är borta
        och att ingen finns kvar,
    varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
    Var är deras gudar,
        klippan som de flydde till,
38 (J) de som åt[d] deras slaktoffers fett
    och drack deras
        dryckesoffers vin?
    De får komma och hjälpa er,
        de får vara ert beskydd.

39 (K) Se nu: Jag, jag är Gud,
    det finns ingen Gud
        vid sidan av mig.
    Jag dödar och jag gör levande,
        jag slår och jag helar.
    Ingen kan rädda ur min hand.
40 (L) Se, jag lyfter min hand
        mot himlen och säger:
    Så sant jag lever för evigt:
41 När jag vässat
    mitt flammande svärd
        och min hand skipar rätt,
    ska jag ta hämnd på mina ovänner
        och straffa dem som hatar mig.
42 Jag ska göra mina pilar
        berusade av blod,
    mitt svärd ska mätta sig av kött,
        av fallnas och fångnas blod,
            av fiendehövdingars huvuden.

43 (M) [e]Jubla, ni hednafolk
    tillsammans med hans folk,[f]
        för han hämnas sina tjänares blod.
    Han tar hämnd på sina ovänner
        och bringar försoning för sitt land,
            sitt folk.

44 (N) Mose kom tillsammans med Hosea[g], Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 (O) sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 (P) Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”

Gud talar om Moses död

48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 (Q) ”Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo[h] i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 (R) Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor[i] och samlades till sitt folk. 51 (S) Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten[j] vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 (T) Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:17 fruktade   Annan översättning: ”kände till”.
  2. 32:21 Citeras av Paulus i Rom 10:19 i samband med hedningarnas frälsning.
  3. 32:35 Min är hämnden   Citeras i Rom 12:19 och Hebr 10:30.
  4. 32:38 de som åt   Hednagudar ansågs beroende av sina offer, till skillnad från Israels Gud (Ps 50:9f).
  5. 32:43 Septuaginta tillägger i början av versen: ”Jubla, ni himlar, tillsammans med honom! Alla Guds söner ska tillbe honom.” Citeras i Hebr 1:6 som profetia om Kristus.
  6. 32:43 Jubla, ni hednafolk tillsammans med hans folk   Citeras av Paulus i Rom 15:10.
  7. 32:44 Hosea   Variant på namnet Josua, hans ursprungliga namn (4 Mos 13:17).
  8. 32:49 Abarimberget … Nebo   Bergskedja och topp ca en mil öster om Döda havets nordspets.
  9. 32:50 Aron dog på berget Hor   Se 4 Mos 20:23f, 33:38.
  10. 32:51 trolösa … vid Meribas vatten   Se 4 Mos 20, Ps 106:32.

Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand. Dessa plågade och förtryckte Israels barn det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan i amoreernas land i Gilead. Dessutom gick ammoniterna över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.

10 Då ropade Israels barn till Herren och sade: ”Vi har syndat mot dig, för vi har övergett vår Gud och tjänat baalerna.” 11 Men Herren sade till Israels barn: ”När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig och jag frälste er från deras hand. 13 (A) Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. 14 (B) Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. De får rädda er i er nöd.” 15 (C) Då sade Israels barn till Herren: ”Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt i dina ögon. Men befria oss denna gång.” 16 (D) Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.

17 Ammoniterna uppbådades till strid och slog läger i Gilead, och Israels barn samlades och slog läger i Mispa.[a] 18 (E) Folket, hövdingarna i Gilead, sade då till varandra: ”Vem vill börja striden mot ammoniterna? Den som gör det ska vara huvud över alla som bor i Gilead.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:17 Mispa   Betyder ”vaktpost”, en samlingsplats ca 1 mil norr om Jerusalem (20:1, 1 Sam 7:5).

17 Som en östanvind
        ska jag skingra dem för fienden.
    Jag ska vända ryggen åt dem
        och inte ansiktet
    på deras olyckas dag.

Read full chapter

33 (A) De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning.

Read full chapter