^29 (A) Men om ni där söker Herren din Gud ska du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.

⁹ Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,^[a] son till Kenas, Kalebs yngre bror.

¹⁵ Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,^[a] Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor^[b] till kung Eglon av Moab

¹⁰ Då ropade Israels barn till Herren och sade: ”Vi har syndat mot dig, för vi har övergett vår Gud och tjänat baalerna.” ¹¹ Men Herren sade till Israels barn: ”När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, ¹² sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig och jag frälste er från deras hand. ^13 (A) Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. ^14 (B) Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. De får rädda er i er nöd.” ^15 (C) Då sade Israels barn till Herren: ”Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt i dina ögon. Men befria oss denna gång.” ^16 (D) Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.

¹⁷ Ammoniterna uppbådades till strid och slog läger i Gilead, och Israels barn samlades och slog läger i Mispa.^{[a] 18 (E)} Folket, hövdingarna i Gilead, sade då till varandra: ”Vem vill börja striden mot ammoniterna? Den som gör det ska vara huvud över alla som bor i Gilead.”