(A) för Herrens del är hans folk,
    Jakob är hans arvedels lott.

10 Han fann honom i öknens land,
        i ödslig, tjutande ödemark.
    Han omslöt honom
        och tog honom i sin vård,
    han bevarade honom
        som sin ögonsten[a].
11 (B) Som en örn väcker upp sitt bo
        och svävar över sina ungar,
    så bredde han ut sina vingar
        och tog emot honom
            och bar honom på sina fjädrar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:10 sin ögonsten   Ordagrant: ”den lille mannen i sitt öga”, alltså den känsliga pupillen.