Mose välsignar Israel

33 (A) Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. (B) Han sade:

Herren kom från Sinai,
        han gick upp över dem från Seir.
    Han strålade fram från berget Paran,
        ur skaran av mångtusen heliga.
    På hans högra sida
        brann i eld en lag för dem.
I sanning älskar han folken.
        Alla hans heliga är i din hand.
    De faller ner vid din fot,
        de tar emot av dina ord.
Mose gav oss en lag,
    en arvedel för Jakobs församling.
Han blev kung i Jeshurun
        när folkets huvudmän samlades,
    Israels alla stammar.

Låt Ruben leva och inte dö.

Men hans män blir en liten skara.

Detta sade han om Juda:
    Hör, o Herre, Juda röst,
        låt honom komma till sitt folk.
    Med sina händer strider han
        för dem.
    Bli hans hjälp mot hans fiender.

(C) Om Levi sade han:
    Dina tummim[a] och dina urim[b]
        tillhör din trogne
    som du prövade i Massa,
        som du kämpade med
    vid Meribas vatten,
(D) han som sade om sin far och sin mor:
    ’Jag ser dem inte’,
        som inte ville kännas vid
            sina bröder[c]
    eller veta av sina barn,
        för de tog vara på ditt ord
            och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
        och Israel din lag.
    De ska bära fram rökelse
        för din näsa[d]
    och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
        låt hans händers verk behaga dig.
    Krossa höfterna
        på hans motståndare
    så att hans fiender
        inte kan resa sig.

12 Om Benjamin sade han:
    Herrens älskade
        ska bo i trygghet hos honom
            som alltid skyddar honom.
    Mellan hans höjder ska han bo.

13 Om Josef sade han:
    Må hans land
        bli välsignat av Herren
    med himlens ädlaste gåvor,
        med dagg,
    med gåvor från djupet
        som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
    och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
        yppersta skatter
    och de eviga höjdernas
        finaste frukt,
16 (E) med jordens finaste frukt
        och all dess fullhet,
    med nåd från honom
        som bodde i busken[e].
    Låt detta komma
        över Josefs huvud,
    över hjässan på fursten
        bland bröder.
17 (F) Härlig är den förstfödde
    bland hans tjurar,
        som vildoxens är hans horn.
    Med dem stångar han folken,
        också dem som bor
            vid jordens ändar.
    Sådana är Efraims tiotusenden,
        sådana Manasses tusenden.

18 Om Sebulon sade han:
    Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
        och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
        där offrar de rätta offer,
    för de suger till sig havens rikedom
        och skatter dolda i sanden.

20 Om Gad sade han:
    Lovad är han
        som gav rymligt land åt Gad!
    Han bor som en lejonhona
        och krossar både arm och hjässa.
21 (G) Han utsåg den bästa delen
        åt sig själv,
    för där var hans
        härskarlott förvarad.
    När folkets huvudmän
        kom samman,
    utförde han Herrens rätt
        och hans domar med Israel.

22 Om Dan sade han:
    Dan är ett ungt lejon
        som rusar ner från Bashan.[f]

23 Om Naftali sade han:
    Naftali har fått riklig nåd
        och full välsignelse av Herren.
    Väster och söder
        ska du ta i besittning.

24 Om Asher sade han:
    Välsignad bland söner
        är Asher.
    Må han bli älskad av sina bröder
        och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
    ska dina reglar vara,
        och som dina dagar din kraft.

26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
    han som far fram på himlen
        till din hjälp,
    på skyarna i sitt majestät.
27 (H) En tillflykt är han, urtidens Gud,
    och här nere råder
        hans eviga armar.
    Han ska jaga fienderna framför dig
        och säga: Förgör dem!
28 (I) Så ska Israel bo i trygghet,
    Jakobs källa lämnas ifred
        i ett land med säd och vin,
    under en himmel
        som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
        Vem är som du?
    Du är ett folk
        som har sin räddning i Herren.
    Han är din skyddande sköld,
        ditt ärorika svärd.
    Dina fiender ska krypa för dig,
        och du ska gå fram
            över deras höjder.

Footnotes

  1. 33:8 Dina tummim   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”Ge Levi dina tummim”.
  2. 33:8 tummim … urim   Två stenar, kanske ljus och mörk, som användes för att söka Guds vilja genom lottkastning (4 Mos 27:21, 1 Sam 28:6, Ords 16:33).
  3. 33:9 inte ville kännas vid sina bröder   Vid Guds straffdom efter guldkalven (se 4 Mos 32:27).
  4. 33:10 för din näsa   Annan översättning (så Septuaginta): ”för din vrede” (jfr 4 Mos 16:46).
  5. 33:16 bodde i busken   Den brinnande busken där Gud uppenbarade sig för Mose (2 Mos 3).
  6. 33:22 Bashan   Golanhöjderna. Dan flyttade senare till området nordväst om Bashan (se Dom 18).