Folkets brist på gudsfruktan

Ve de trygga på Sion,

        de självsäkra på Samarias berg,
    de förnämsta i det främsta folket
        som Israels hus vänder sig till!
(A) Dra bort till Kalne och se efter,
    gå därifrån till Stora Hamat
        och sedan ner till filisteernas Gat.
    Är de bättre än rikena här,
        eller är deras område
            större än ert område?

(B) Ni skjuter ifrån er den onda dagen
    men låter våldet härska hos er.
(C) Ni vilar på divaner av elfenben
        och latar er[a] på era bäddar.
    Ni äter lamm ur hjorden
        och kalvar från gödstallet.
(D) Ni skrålar till harpans ljud
    och tänker ut nya musikinstrument
        som David.
Ni dricker vin ur stora skålar[b]
    och smörjer er med
        de finaste oljorna,
    men bekymrar er inte
        om Josefs skada.
Därför ska de nu vara först
        att föras bort i fångenskap.
    Då är det slut med skrålet
        från dem som latade sig.

(E) Herren Gud
    har svurit vid sig själv,
        säger Herren Gud Sebaot:
    Jag avskyr Jakobs stolthet
        och hatar hans borgar.
    Jag ska utlämna staden
        med allt som finns i den.

Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10 (F) När en släkting och likbrännare[c] vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas[d].”

11 För se, på Herrens befallning

    ska det stora huset slås i stycken
        och det lilla huset i spillror.
12 (G) Springer hästar på klippor
        eller plöjer man där med oxar?
    Men ni har förvandlat rätten
        till gift
    och rättfärdighetens frukt
        till malört.
13 (H) Ni gläder er över Lo-Debar
        och säger:
    ”Har vi inte intagit Karnajim[e]
        med vår egen kraft?”

14 (I) För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan[f].

Footnotes

  1. 6:4 latar er   Annan översättning (så Septuaginta): ”festar”.
  2. 6:6 stora skålar   Gyllene dryckesskålar är kända från Assyrien. Sådana skålar användes annars i Israel för att samla upp offerdjurens blod (jfr Sak 9:15).
  3. 6:10 likbrännare   Annan översättning: ”liksmörjaren” (jfr Joh 19:40). Kroppar kremerades normalt inte i Israel.
  4. 6:10 HERRENS namn får inte nämnas   En försäkran underströks ofta med eden ”så sant HERREN lever” (jfr t ex Rut 3:19, Hos 4:15), vilket nu undveks av rädsla.
  5. 6:13 Lo-Debar … Karnajim   Orter strax öster om Jordanfloden som nyligen hade erövrats av kung Jerobeam II (2 Kung 14:25). Orden betyder ”ingenting” och ”två horn”, vilket symboliserar styrka.
  6. 6:14 Hamat … Arabasänkan   Israels östra gräns (från norr till söder), nyligen utvidgad enligt en profetia av Jona (2 Kung 14:25).

Herren avskyr Israels högmod

Ve er som känner er säkra i Sion
    och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
    er som israeliterna tyr sig till!
Gå över till Kalne och se efter,
    gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
    Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
    Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
    Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
    ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
    Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
    Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
    men lider inte under Josefs undergång.
Därför får ni bli bland de första
    som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
    som nu breder ut sig där.

Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:

”Jag avskyr Jakobs högmod
    och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
    och allt som finns i den.”

Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[a] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”

11 Herren befaller,
    och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.

12 Springer hästar på klippor?
    Plöjer man där med oxar?[b]
Ni har förvandlat rätten till gift
    och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
    och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
    intagit Karnajim?”[c]

14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
    säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”

Footnotes

  1. 6:10 Innebörden av versens början är osäker i grundtexten; bränna kan också syfta på någon form av balsamering.
  2. 6:12 Satsen är svårtolkad i grundtexten. Ett rättelseförslag är: Plöjer man havet med oxar?
  3. 6:13 Lo Devar betyder ingenting och Karnajim horn, en symbol för styrka.

Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg, I ädlingar bland förstlingsfolket, I som Israels hus plägar vända sig till!

Gån åstad till Kalne och sen efter, dragen därifrån till Stora Hamat, och faren så ned till filistéernas Gat: äro de bättre än rikena här, eller är deras område större än edert område?

Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;

I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet;

I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;

I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada!

Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap; de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.

Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är.

Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö.

10 När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»

11 Ty se, på HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de små husen i splittror.

12 Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant, eller plöjer man där med oxar? -- eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta och rättfärdighetens frukt till malört,

13 I som glädjen eder över det som är intet värt och sägen: »Genom vår egen styrka hava vi ju berett oss horn.»

14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken.