Apostlagärningarna 20:22-38

Svenska Folkbibeln 2015

^22 (A) Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. ^23 (B) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. ^24 (C) Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. ²⁶ Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod^[a], ^27 (D) för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

^28 (E) Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ^29 (F) Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. ^30 (G) Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. ^31 (H) Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

^32 (I) Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. ^33 (J) Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. ^34 (K) Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. ^35 (L) I allt har jag visat er att man så ska arbeta^[b] och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."

^36 (M) När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. ³⁸ Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.