⁶ Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen. ⁷ Jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’

⁸ Jag frågade då: ’Vem är du, Herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ ⁹ De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig. ¹⁰ Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus! Där kommer du att få veta vad du har utsetts till.’ ¹¹ Men det starka ljuset hade gjort mig blind och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare.

¹² Där fanns en man som hette Ananias, en hängiven, lagtrogen man som hade gott anseende bland alla judar som bodde där. ¹³ Han kom till mig och ställde sig intill mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom.

¹⁴ Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala. ¹⁵ Nu ska du inför alla människor vittna om vad du har sett och hört. ¹⁶ Tveka därför inte utan åkalla honom och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder!’

¹⁷ När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn^[a]. ¹⁸ Jag såg Herren som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du vittnar om mig.’

¹⁹ ’Men, Herre’, invände jag, ’de vet ju att jag i varenda synagoga har fängslat och piskat dem som trodde på dig. ²⁰ Och när Stefanos, ditt vittne fick offra sitt blod, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’

²¹ Men Herren sa till mig: ’Gå, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

²² Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat, men nu började de ropa: ”Se till att han försvinner från jorden! Han har ingen rätt att leva!” ²³ Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade upp jord i luften. ²⁴ Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska och förhöra honom, tills man fick reda på varför folkmassan var så rasande.

²⁵ Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?” ²⁶ När officeren hörde detta, gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!” ²⁷ Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?”

”Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.”

²⁸ Kommendanten sa: ”Det kostade mig väldigt mycket pengar att bli romersk medborgare.”

”Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus.

²⁹ De som skulle ha förhört honom drog sig då kvickt tillbaka och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, när han insåg att han hade fängslat en romersk medborgare.

Paulus inför det judiska rådet

³⁰ Kommendanten som ville få reda på vad det var judarna anklagade Paulus för, släppte honom nästa dag ur bojorna och befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus och ställde honom inför dem.

¹² Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, ¹³ fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. ¹⁴ Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.^[a]’

¹⁵ ’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. ¹⁶ Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. ¹⁷ Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, ¹⁸ för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’

¹⁹ Därför, kung Agrippa, kunde jag bara lyda denna syn från himlen. ²⁰ Jag predikade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan i hela Judeen och vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att ångra sig och vända om till Gud och visa sin förvandling genom sina gärningar. ²¹ Det var därför judarna arresterade mig i tempelområdet och försökte döda mig. ²² Men Gud har skyddat mig, så att jag fortfarande står som vittne inför både små och stora. Ändå är det inget nytt jag kommer med utan bara det som var förutsagt genom profeterna och Mose, ²³ att Messias måste lida och bli den förste som uppstod från de döda och att han skulle förkunna ljuset för både vårt och andra folk.”

²⁴ När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” ²⁵ Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat ²⁶ och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! ²⁷ Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”

²⁸ Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!”

²⁹ Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”

³⁰ Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra ³¹ och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”

³² Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”

⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. ⁹ Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.^[a]

¹⁰ Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. ¹¹ Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

¹² Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. ¹⁵ Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. ¹⁶ Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. ¹⁷ Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. ¹⁸ Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. ¹⁹ Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

²⁰ Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. ²¹ Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. ²² Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. ²³ Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. ²⁴ Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. ²⁵ Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.^{[b] 26} Och den sista fienden som utplånas är döden, ²⁷ för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”^[c] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. ²⁸ Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?^{[d] 30} Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? ³¹ Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. ³² Om jag kämpade mot vilddjuren^[e] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

³³ Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”^{[g] 34} Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

³⁵ Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” ³⁶ Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. ³⁷ Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. ³⁸ Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. ³⁹ Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. ⁴⁰ Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. ⁴¹ Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. ⁴³ Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

⁴⁵ Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”^[h] Men den andre Adam^[i] blev en ande som ger liv. ⁴⁶ Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. ⁴⁷ Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. ⁴⁹ Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

⁵⁰ Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. ⁵¹ Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, ⁵² blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. ⁵³ Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. ⁵⁴ Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

⁵⁶ Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. ⁵⁷ Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

⁵⁸ Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.