³ Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.

Saul vänder om

9 Saul som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen.

⁹ Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.^[a]

¹³ Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. ¹⁴ Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.

¹⁵ Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. ¹⁶ Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien^[a], och återvände sedan till Damaskus.^{[b] 18} Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas^[c], och jag stannade då hos honom i två veckor. ¹⁹ Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. ²⁰ Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. ²¹ Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. ²² Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. ²³ Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” ²⁴ Och de hyllade Gud för min skull.