^18 (A) Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

^9 (A) Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.

^10 (B) Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. ^11 (C) Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”

När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. ^12 (D) Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord.

^13 (E) Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael^[a], en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar^[b] där hos Persiens kungar. ^14 (F) Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”

^15 (G) Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. ¹⁶ Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. ¹⁷ Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre.”

^18 (H) Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. ¹⁹ Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”

²⁰ Då sade han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. ²¹ Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste.

⁶ När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. ⁷ Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" ⁸ Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.

^9 (A) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." ¹⁰ Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma^[a]?" ¹¹ Han svarade: "Elia ska komma och återupprätta allt. ^12 (B) Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem." ¹³ Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

Jesus botar en månadssjuk pojke

^14 (C) När de sedan kom tillbaka till folket, gick en man fram till Jesus och föll på knä för honom ¹⁵ och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk^[b] och svårt plågad. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. ¹⁶ Jag tog honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."

^17 (D) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." ¹⁸ Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den^[c] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.

^19 (E) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ^20 (F) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.^[d]"

Jesus talar igen om sitt lidande

^22 (G) När de var samlade i Galileen sade Jesus till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, ²³ och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå." Då blev de djupt bedrövade.

Tempelskatten

^24 (H) När de sedan var framme i Kapernaum, kom de som samlade in tempelskatten^[e] fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" ^25 (I) "Jodå", svarade han.

När Petrus kom hem var det Jesus som frågade först: "Vad tror du, Simon? Från vilka tar jordens kungar upp tull och skatt? Från sina söner eller från andra?" ²⁶ Han svarade: "Från andra." Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. ²⁷ Men vi ska inte stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisken du får upp och öppna munnen på den. Då hittar du ett silvermynt^[f]. Ta det och ge till dem för mig och dig."