Daniels syn av baggen och bocken

(A) I kung Belshassars tredje regeringsår[a] såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. I synen såg jag att jag var i Susas borg[b] i provinsen Elam. I synen såg jag att jag var vid floden Ulai.

När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist. Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder, och inget djur kunde stå emot honom och ingen kunde rädda någon ur hans våld. Han gjorde som han ville och blev mäktig.

Jag funderade över detta, och se, då kom en bock västerifrån. Han gick fram över hela jorden utan att röra vid marken, och han hade ett väldigt horn i pannan. Han närmade sig baggen med de båda hornen som jag hade sett stå framför floden, och han rusade emot honom i stort raseri. Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.

(B) Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast, brast det stora hornet och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.

(C) Från ett av dem sköt det ut ett nytt litet horn, som växte kraftigt mot söder och öster och mot det härliga landet[c]. 10 (D) Det växte ända upp till himlens här och kastade ner en del av hären och av stjärnorna till jorden och trampade på dem. 11 (E) Det förhävde sig till och med mot härens furste och tog ifrån honom det dagliga offret[d], och platsen där hans helgedom stod revs ner. 12 Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara utlämnad på grund av avfallet. Och hornet slog sanningen till jorden och hade framgång i vad det gjorde.

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: ”Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?” 14 Då svarade han mig: ”Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar[e]. Sedan ska helgedomen renas och återställas.”

Ängeln Gabriel förklarar synen

15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig. 16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: ”Gabriel![f] Tyd synen för honom.”

17 Då kom han nära platsen där jag stod. Men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: ”Du människobarn, du bör förstå att synen syftar på den sista tiden.” 18 (F) Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

19 Sedan sade han: ”Jag ska låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för det syftar på den sista tiden. 20 Baggen som du såg, han med de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. 21 Men den raggiga bocken är Greklands[g] kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.

22 Men att det brast och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken ska uppstå av hans folk, men inte med samma kraft som hans.

23 Vid slutet av deras välde, när syndarna har fyllt sitt mått, ska det uppstå en fräck och listig kung. 24 Han ska bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han ska orsaka ett fruktansvärt fördärv och lyckas med det han gör. Han ska fördärva mäktiga män och även det heliga folket. 25 Genom sin list ska han lyckas med sitt svek. Han ska se sig själv som överlägsen och fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han ska resa sig mot furstarnas Furste, men han ska krossas utan hjälp av människohand. 26 Synen om kvällar och morgnar som här har förkunnats är sann. Men du ska gömma synen, för den syftar på en avlägsen framtid.”

27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var förstummad av synen, men ingen förstod den.

Footnotes

  1. 8:1 Belshassars tredje regeringsår   År 551 f Kr.
  2. 8:2 I synen såg jag att jag var i Susas borg   Annan översättning: ”I synen såg jag – jag var då i Susas borg”. Susa låg 30 mil öster om Babel och blev längre fram en av perserrikets huvudstäder (Neh 1:1f, Est 1:2f).
  3. 8:9 det härliga landet   Israel (jfr 11:41).
  4. 8:11 tog ifrån honom det dagliga offret   Den grekiske kungen Antiokus IV Epifanes avskaffade brännoffren (4 Mos 28:3) i Jerusalems tempel någon gång under året 168 f Kr (1 Mack 1:44f).
  5. 8:14 Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar   2300 missade offertillfällen eller 1150 dagar, alltså tre år och två månader. Templet återinvigdes av mackabeerna i december 165 f Kr (1 Mack 4:52).
  6. 8:16 Gabriel   Betyder ”Guds hjälte”, ärkeängel som senare frambar budskapet om Jesu födelse till Maria (Luk 1:26).
  7. 8:21 Grekland   Hebr. Javán, jfr Jonien (även i 10:20, 11:2). Grekerna fick världsvälde genom Alexander den store (336-323 f Kr), som besegrade perserriket (baggen). Vid toppen av sin makt avled han 323 f Kr, varpå hans rike splittrades i fyra delar (vers 22).

Israels öde

(8:1—12:13)

Synen om baggen och bocken

Under kung Belshassars tredje regeringsår[a] hade jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. I min syn såg jag mig själv i Susa, den befästa staden i provinsen Elam, och i min syn såg jag mig stå vid floden Ulaj. När jag såg mig omkring, fick jag se en bagge med två horn stå vid flodstranden. Hornen var långa, men det ena var längre än det andra, och det längre hade vuxit fram senare. Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder. Inget djur kunde stå emot den, och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mycket mäktig.

Medan jag funderade över detta dök plötsligt en bock upp från väster. Den for fram över hela jorden utan att vidröra marken, och den hade ett stort horn i pannan. Den kom mot baggen med de två hornen, den som jag hade sett stå vid flodstranden, och anföll den i stort raseri. Jag såg den rusa inpå baggen och ursinnigt stöta till den, så att dess båda horn bröts av. Baggen hade ingen kraft att stå emot, utan bocken stångade omkull den på marken och trampade ner den, och det fanns ingen som kunde rädda baggen ur dess våld.

Bocken blev oerhört mäktig, men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av, och i stället växte det fram fyra framstående horn mot himlens fyra väderstreck. Från ett av dem kom ytterligare ett horn, som först var litet men växte starkt mot söder, öster och mot det härliga landet. 10 Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna här och några stjärnor ner till jorden och trampade ner dem. 11 Det nådde till och med upp till härens furste och tog bort från honom det dagliga offret och skändade helgedomen. 12 För överträdelsens skull överlämnades hären och det dagliga offret åt det, och det kastade ner sanningen på marken och hade framgång i vad det än företog sig.[b]

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga sa till denne som talade: ”Hur lång tid gäller synen om det dagliga offret, den skändande överträdelsen och helgedomen och hären som trampas ner?” 14 Denne sa till mig[c]: ”Efter 2 300 kvällar och morgnar ska helgedomen återställas till sin rätt[d].”

Uttydning av synen

15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den stod någon framför mig som såg ut som en man. 16 Jag hörde en mansröst ropa tvärs över Ulaj: ”Gabriel, berätta för denne vad synen betyder!” 17 Han kom fram till mig där jag stod, men när han närmade sig blev jag förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sa till mig: ”Du människa, du måste förstå att synen gäller den sista tiden.” 18 Medan han talade till mig var jag i djup sömn, med ansiktet mot marken. Sedan vidrörde han mig och hjälpte mig upp på fötter. 19 Han sa: ”Jag ska låta dig veta vad som kommer att hända under vredens sista tid, för det här gäller den sista tiden.

20 Baggen med de två hornen, som du såg, är Mediens och Persiens kungar. 21 Den raggiga bocken är Greklands kung, och det stora hornet i dess panna är den förste kungen. 22 Att det bröts av och fyra andra växte fram i dess ställe betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de har inte samma styrka.

23 Mot slutet av deras regering, när de har fullföljt överträdelserna, ska en ondsint kung, en intrigernas mästare, uppstå. 24 Hans makt ska vara mycket stor, men den kommer inte från honom själv. Han ska vålla en häpnadsväckande förödelse och lyckas i vad han än gör. Han ska fördärva mäktiga män och heligt folk. 25 Med sin skicklighet får han bedrägerierna att lyckas. Han ska ha höga tankar om sig själv och fördärva många i deras trygghet. Han ska till och med vända sig mot furstarnas Furste. Men han kommer att krossas utan mänskligt ingripande.

26 Synen om 2 300 kvällar och morgnar som är omtalad här är sann. Men håll synen hemlig, för den gäller en avlägsen framtid.”

27 Jag, Daniel, blev matt och låg sjuk i flera dagar. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Men jag var förskräckt av synen och kunde inte förstå den.

Footnotes

  1. 8:1 551 f.Kr.
  2. 8:12 Grundtextens innebörd är mycket osäker.
  3. 8:14 Enligt bl.a. Septuaginta till honom.
  4. 8:14 Det hebreiska ordet kommer från rättfärdig(het)/rättfärdiga/göra rättfärdig.

I konung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag förut hade sett.

Då jag nu i denna syn såg till, tyckte jag mig vara i Susans borg i hövdingdömet Elam; och då jag vidare såg till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai.

Och när jag lyfte upp mina ögon, fick jag se en vädur stå framför floden, och han hade två horn; och båda hornen voro höga, men det ena var högre än det andra, och detta som var högre sköt sist upp.

Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut, och intet djur kunde stå honom emot, och ingen kunde rädda ur hans våld; han for fram såsom han ville och företog sig stora ting.

Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.

Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede.

Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld.

Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.

Och från ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det växte övermåttan söderut och österut och åt »det härliga landet» till.

10 Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem.

11 Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig stora ting: han tog bort ifrån honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned.

12 Jämte det dagliga offret bliver ock en härskara prisgiven, för överträdelses skull. Och det slår sanningen ned till jorden och lyckas väl i vad det företager sig.

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade denne som talade: »Huru lång tid avser synen om det dagliga offret, och om överträdelsen som kommer åstad förödelse, och om förtrampandet av både helgedom och härskara?»

14 Då svarade han mig: »Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.»

15 När nu jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte att förstå den, fick jag se en som såg ut såsom en man stå framför mig.

16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade och sade: »Gabriel, uttyd synen för denne.»

17 Då kom han intill platsen där jag stod, men jag blev förskräckt, när han kom, och föll ned på mitt ansikte. Och han sade till mig: »Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändens tid.»

18 Medan han så talade med mig, låg jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han rörde vid mig och reste upp mig igen.

19 Därefter sade han: »Se, jag vill kungöra för dig vad som skall ske, när det lider mot slutet med vreden ty på ändens tid syftar detta.

20 Väduren som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.

21 Men bocken är Javans konung, och det stora hornet i hans panna är den förste konungen.

22 Men att det brast sönder, och att fyra andra uppstodo i dess ställe, det betyder att fyra riken skola uppstå av hans folk, dock icke jämlika med honom i kraft.

23 Och vid slutet av deras välde, när överträdarna hava fyllt sitt mått, skall en fräck och arglistig konung uppstå;

24 han skall bliva stor i kraft, dock icke jämlik med den förre i kraft och han skall komma åstad så stort fördärv att man måste förundra sig; och han skall lyckas väl och få fullborda sitt uppsåt. Ja, han skall fördärva många, och jämväl de heligas folk.

25 Därigenom att han är så klok, skall han lyckas så väl med sitt svek, han skall föresätta sig stora ting, oförtänkt skall han fördärva många. Ja, mot furstarnas furste skall han sätta sig upp; men utan människohand skall han då varda krossad.

26 Och synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talat, är sanning. Men göm du den synen, ty den syftar på en avlägsen framtid.»

27 Men jag, Daniel, blev maktlös och låg sjuk en tid. Sedan stod jag upp och förrättade min tjänst hos konungen; och jag var häpen över synen, men ingen förstod den.