22 Då stampade hästarnas hovar,
    hans starka hingstar
        jagade framåt, framåt.

Read full chapter

22 Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
    Se hur stridshästarna jagar fram!

Read full chapter

15 (A) Från Dan[a] hörs en röst ropa,
    från Efraims berg
        en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
        tala om för Jerusalem:
    En belägringshär kommer
        från fjärran land
    och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 (B) Som väktare kring ett åkerfält
        omringar de henne,
    för hon har varit upprorisk
        mot mig, säger Herren.
18 (C) Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

19 (D) O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
        och höra hornstötarna?
22 (E) Mitt folk är dåraktigt,
        de känner mig inte.
    De är oförnuftiga barn
        och förstår ingenting.
    De är skickliga på att göra ont,
        men de förstår inte att göra gott.

23 (F) Jag såg på jorden,
        och den var öde och tom,
    upp mot himlen,
        och där fanns inget ljus.
24 (G) Jag såg på bergen, och de bävade
        och alla höjder vacklade.
25 (H) Jag såg mig om,
    och där fanns ingen människa,
        himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
    och det bördiga landet
        var en öken,
    alla dess städer var ödelagda
        inför Herrens ansikte,
            för hans brinnande vrede.

27 (I) För så säger Herren:
        Hela landet ska bli en ödemark,
    men jag ska inte göra slut
        på det helt.
28 Därför sörjer jorden
        och himlen ovanför mörknar,
    för vad jag har talat och beslutat
        ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
        flyr hela staden.
    Man ger sig in i skogssnåren
        och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
        ingen människa bor i dem mer.

30 (J) Du ödelagda, vad vill du göra?
    Även om du klär dig i scharlakan
        och smyckar dig[b]
            med smycken av guld,
    om du förstorar dina ögon
            med smink,
    så gör du dig vacker förgäves.
        Dina älskare föraktar dig,
            de vill ta ditt liv.
31 (K) För jag hör rop
        som från en födande kvinna,
    ångestrop
        som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
        Hon flämtar,
            hon räcker ut sina händer:
    ”O, ve mig!
        Mitt liv tynar bort
            inför mördare.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:15 Dan   Israels nordligaste stad som först mötte invasionshären.
  2. 4:30 smyckar dig   Så försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).

15 En röst förkunnar från Dan,
    meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
    ’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17     Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
    För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
    har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
    som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”

19 Mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
    Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20     Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
    Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21     Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?

22 ”Mitt folk är dumt,
    de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
    och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
    men ingen kunskap att göra det goda.”

23 Jag såg på jorden,
    och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[a]
24     Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25     Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26     Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
    för hans brinnande vrede.

27 För så säger Herren:

”Hela jorden ska bli ödelagd,
    även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
    och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
    jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
    tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
    och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
    ingen bor kvar i dem.

30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
    Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
    och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
    Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.

31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
    ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
    Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:23 Jfr 1 Mos 1:2.

17 (A) De ska sluka din skörd
        och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och döttrar,
        de ska sluka dina får och kor,
    de ska sluka dina vinstockar
        och fikonträd.
    Dina befästa städer som du litar på,
        ska de förstöra med svärd.

Read full chapter

17     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

Read full chapter

23 De bär båge och lans[a],
        de är grymma och skoningslösa.
    Deras röst är som havets dån,
        och på sina hästar rider de fram,
    rustade som kämpar till strid
        mot dig, dotter Sion.

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:23 lans   Annan översättning: ”kroksabel”.

23 De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

Read full chapter