Domarboken 5
Svenska Folkbibeln 2015
Deboras och Baraks segersång
5 (A) Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 När härförare anför i Israel,
när folket villigt offrar sig
– lova Herren!
3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
jag vill lovsjunga Herren,
Israels Gud.
4 (B) Herre, när du drog ut från Seir,
när du gick fram från Edoms land,
då bävade jorden,
då strömmade det från himlen,
då strömmade vatten från molnen.
5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,
Sinai inför Herrens, Israels Guds,
ansikte.
6 (C) I Shamgars dagar, Anats sons,
i Jaels dagar låg vägarna öde.
Vandrarna måste gå omvägar.
7 (D) Inga ledare[a] fanns, inga i Israel
förrän jag, Debora, trädde fram,
trädde fram som en moder i Israel.
8 (E) Man valde sig nya gudar,
då nådde striden ända till portarna.
Men varken sköld eller spjut
fanns att se
bland Israels fyrtiotusen.
9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar
och dem bland folket
som villigt offrade sig.
Lova Herren!
10 Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter hemma på mattor
och ni som vandrar på vägen,
sjung![b]
11 När man sjungande
delar byte mellan vattenhoarna
lovprisar man Herrens
rättfärdiga gärningar,
hans styres rättfärdiga gärningar
i Israel.
Då drog Herrens folk ner
till portarna.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung din sång!
Res dig, Barak! Ta dig fångar,
du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
de tappra till anförare,
Herren satte mig
till anförare över hjältarna.
14 (F) Från Efraim kom män
med rötter i Amalek.
Benjamin följde dig
med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner
och från Sebulon
män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
slöt sig till Debora,
och liksom Isaskar
gjorde också Barak,
ner i dalen skyndade man
i hans spår.
Bland Rubens ätter
höll man stora rådslag.
16 Varför satt du kvar bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel
vid hjordarna?
Bland Rubens ätter
hade man stora överläggningar.
17 (G) Gilead stannade
på andra sidan Jordan.
Och Dan,
varför dröjde han vid skeppen?
Asher satt kvar vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
som föraktade döden,
likaså Naftali på slagfältets höjder.
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar
vid Taanak nära Megiddos vatten,
men silverbyte vann de inte.
20 (H) Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor
mot Sisera.
21 (I) Floden Kishon svepte bort dem,
urtidsfloden, floden Kishon.
Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
hans starka hingstar
jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
säger Herrens ängel,
förbanna, ja,
förbanna dess invånare
eftersom de inte kom
till Herrens hjälp,
till Herrens hjälp bland hjältarna.
24 (J) Välsignad framför andra kvinnor
är Jael, keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
sin högra hand efter hammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning
och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
låg och blev liggande.
Vid hennes fötter kröp han ihop
och låg.
Där han kröp ihop,
där låg han utslagen.
28 Ut genom fönstret
blickade Siseras mor,
hon ropade gällt genom gallret:
”Varför dröjer hans vagn?
Varför hörs inte
vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
hennes klokaste hovdamer,
och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
en flicka[c] eller två åt varje man,
färggrant byte för Siseras räkning,
färggrant byte av brokiga tyger,
en brokig duk eller två
för de fångnas halsar.”
31 (K) Så ska alla dina fiender förgås,
Herre.
Men de som älskar honom
ska bli som solen
när den går upp i sin kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Domarboken 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
2 ”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa Herrens namn!
3 Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför Herren
och spela inför Israels Gud.
4 Du, Herre, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
5 Bergen skälvde inför Herren,
den Väldige på Sinai, Herren, Israels Gud.
6 På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.[a]
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
9 Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
11 Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om Herrens rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
Herrens folk tågade in
genom portarna.
12 Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
13 Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
Herrens folk kom till mig
med sina mäktiga.
14 Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
15 Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
16 Varför satt du hemma bland fållorna[b]
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
18 Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
22 Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till Herrens hjälp,
till Herrens och hjältarnas hjälp.’
24 Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
26 Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
29 Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
30 ’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
31 Herre, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar Herren ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.