^15 (A) Från Dan^[a] hörs en röst ropa,
    från Efraims berg
        en som bådar olycka.
¹⁶ Kungör för folken,
        tala om för Jerusalem:
    En belägringshär kommer
        från fjärran land
    och höjer sitt rop mot Juda städer.
^17 (B) Som väktare kring ett åkerfält
        omringar de henne,
    för hon har varit upprorisk
        mot mig, säger Herren.
^18 (C) Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

^19 (D) O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
²⁰ Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

²¹ Hur länge ska jag se stridsbaneret
        och höra hornstötarna?
^22 (E) Mitt folk är dåraktigt,
        de känner mig inte.
    De är oförnuftiga barn
        och förstår ingenting.
    De är skickliga på att göra ont,
        men de förstår inte att göra gott.

^23 (F) Jag såg på jorden,
        och den var öde och tom,
    upp mot himlen,
        och där fanns inget ljus.
^24 (G) Jag såg på bergen, och de bävade
        och alla höjder vacklade.
^25 (H) Jag såg mig om,
    och där fanns ingen människa,
        himlens alla fåglar hade flytt.
²⁶ Jag såg mig om,
    och det bördiga landet
        var en öken,
    alla dess städer var ödelagda
        inför Herrens ansikte,
            för hans brinnande vrede.

^27 (I) För så säger Herren:
        Hela landet ska bli en ödemark,
    men jag ska inte göra slut
        på det helt.
²⁸ Därför sörjer jorden
        och himlen ovanför mörknar,
    för vad jag har talat och beslutat
        ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
²⁹ För larmet av ryttare och bågskyttar
        flyr hela staden.
    Man ger sig in i skogssnåren
        och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
        ingen människa bor i dem mer.

^30 (J) Du ödelagda, vad vill du göra?
    Även om du klär dig i scharlakan
        och smyckar dig^[b]
            med smycken av guld,
    om du förstorar dina ögon
            med smink,
    så gör du dig vacker förgäves.
        Dina älskare föraktar dig,
            de vill ta ditt liv.
^31 (K) För jag hör rop
        som från en födande kvinna,
    ångestrop
        som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
        Hon flämtar,
            hon räcker ut sina händer:
    ”O, ve mig!
        Mitt liv tynar bort
            inför mördare.”