Hesekiel 25-32

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Budskap till andra länder

(25:1—32:32)

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. ³ Säg till ammoniterna: ’Hör Herrens, Herrens ord! Så säger Herren: Eftersom du hånade min helgedom när den vanhelgades och Israels land när det ödelades och Juda när det fördes bort i fångenskap, ⁴ ska jag ge dig till österlänningarna som egendom. De ska slå upp sina tält där och sätta upp sina boningar, äta din frukt och dricka din mjölk. ⁵ Jag ska förvandla Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då ska ni inse att jag är Herren. ⁶ Så säger Herren, Herren: Därför att du har applåderat och stampat med fötterna och inom dig bara föraktfullt glatt dig över Israels land ⁷ ska jag räcka ut min hand mot dig och utlämna dig som byte till andra folk. Jag ska göra slut på dig som nation och utrota dig från länderna. Jag ska förgöra dig. Då ska du inse att jag är Herren.’ ”

Profetia mot Moab

⁸ ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att moabiterna har sagt att folket i Juda har blivit som alla andra folk ⁹ ska jag utplåna städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim, landets prydnad. ¹⁰ Jag ska ge Moab tillsammans med ammoniterna som egendom åt folk från östern, och ammoniterna kommer man inte längre ihåg bland folken. ¹¹ Jag ska låta min dom gå över Moab. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Profetia mot Edom

¹² ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att Edom har tagit hämnd på Juda och dragit skuld över sig genom sin hämnd, ¹³ säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot Edom och utplåna därifrån både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärdet. ¹⁴ Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska göra med Edom så som min vrede och förbittring kräver. De ska få känna min hämnd, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia mot filistéerna

¹⁵ ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att filistéerna har varit hämndgiriga och tagit hämnd med en föraktfull attityd och i sin eviga fiendskap velat fördärva, ¹⁶ säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot filistéerna och utplåna keretéerna och dem som bor kvar utmed kusten. ¹⁷ Jag ska hämnas hårt på dem och straffa dem i min vrede. Då ska de inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.’ ”

Profetia mot Tyros

26 I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’

³ Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. ⁴ De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. ⁵ Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, ⁶ och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.

⁷ För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. ⁸ Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. ⁹ Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. ¹⁰ Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. ¹¹ Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.

¹² De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. ¹³ Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. ¹⁴ Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.

¹⁵ Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? ¹⁶ Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. ¹⁷ De ska sjunga en klagosång om dig:

¹⁹ Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, ²⁰ då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. ²¹ Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”

Klagosång över Tyros

27 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, sjung en klagosång över Tyros. ³ Säg till Tyros, hamnstaden vid havet, som driver handel med folk från många kustländer: ’Så säger Herren, Herren:

¹² Tarshish gjorde affärer med dig för din stora rikedoms skull: med silver, järn, tenn och bly bytte de till sig dina varor.

¹³ Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig varor av dig mot slavar och kopparkärl.

¹⁴ Från Bet Togarma kom man med arbetshästar, stridshästar och mulåsnor i utbyte mot dina varor.

¹⁵ Folket från Rhodos gjorde affärer med dig, och många kustländer var dina kunder. De betalade dig med elfenben och ebenholts.

¹⁶ Edom handlade med dig för dina många produkters skull och gav i utbyte rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader, fint linne och koraller och ädelstenar.

¹⁷ Juda och Israel handlade med dig, och i utbyte mot dina varor gav de vete från Minnit, bakverk^[c] och honung, olja och balsam.

¹⁸ Damaskus var din handelspartner för dina många produkters skull och kom med vin från Helbon, ull från Sachar ¹⁹ och vin från Usal.^[d] Dina varor gav också järn, kassia och kalmus.

²⁰ Dedan handlade med dig med sadeltäcken.

²¹ Arabien och Kedars alla furstar var dina kunder och handlade med lamm, baggar och bockar.

²² Köpmän från Saba och Ragma bedrev handel med dig och gav i utbyte mot dina varor kryddor av bästa slag, allehanda ädelstenar och guld.

²³ Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig. ²⁴ De gjorde affärer med dig med vackra kläder, plagg av blått tyg, broderier, flerfärgade täcken och välspunna och starka band.

Dom över fursten i Tyros

28 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:

⁶ Därför säger Herren, Herren:

Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”

¹¹ Herrens ord kom till mig: ¹² ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:

Profetia mot Sidon

²⁰ Herrens ord kom till mig: ²¹ ”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: ²² Säg: ’Så säger Herren, Herren:

²⁴ Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.

²⁵ Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. ²⁶ De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”

Profetia mot Egypten

(29:1—32:32)

29 I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,^[j] kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren:

⁶ Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. ⁷ När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.

⁸ Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. ⁹ Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.

Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” ¹⁰ Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. ¹¹ Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. ¹² Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.

¹³ Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. ¹⁴ Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros^[k] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, ¹⁵ det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. ¹⁶ Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”

Nebukadnessars vedergällning

¹⁷ I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden^[l], kom Herrens ord till mig: ¹⁸ ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. ¹⁹ Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. ²⁰ Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.

²¹ Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”

Dom över Egypten

30 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!

⁵ Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.

⁹ På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!

¹⁰ Så säger Herren, Herren:

¹³ Så säger Herren, Herren:

Faraos armar bryts

²⁰ I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden^[o], kom Herrens ord till mig: ²¹ ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. ²² Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. ²⁴ Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.

²⁵ Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. ²⁶ Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”

Egyptens högmod

31 I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?

¹⁰ Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, ¹¹ överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. ¹² Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. ¹³ Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. ¹⁴ Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.

¹⁵ Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. ¹⁶ Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. ¹⁷ Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.

¹⁸ Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.

Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”

Klagosång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden^[s] kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:

³ Så säger Herren, Herren:

¹¹ Så säger Herren, Herren:

¹⁶ Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken^[t] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”

Egypten och andra riken far ner till dödsriket

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: ¹⁸ ”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. ¹⁹ Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. ²⁰ De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. ²¹ De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’

²² Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. ²³ Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.

²⁴ Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. ²⁵ Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.

²⁶ Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. ²⁷ De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar^[u] lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.

²⁸ Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.

²⁹ Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.

³⁰ Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.

³¹ Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. ³² Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”