^16 (A) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.^{[a] 17} Vad jag menar är detta: ett testamente^[b] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare^[c], så att löftet skulle bli ogiltigt. ^18 (B) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

^19 (C) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand^[d]. ^20 (D) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en^[e].

²¹ Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. ^22 (E) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ^23 (F) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. ^24 (G) Så blev lagen vår övervakare^[f] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

Guds och Abrahams barn

^26 (H) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ^27 (I) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. ^28 (J) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ^29 (K) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.