^15 (A) Vad du är vacker, min älskade,
        vad du är vacker!
    Dina ögon är duvor^[a].

^4 (A) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
        de har kuvat mig.
    Ditt hår är som en hjord av getter
        som strömmar ner för Gilead.
⁵ Dina tänder
        är som en flock tackor
    som kommer upp ur badet,
        där alla har tvillingar
            och ingen är utan lamm.
⁶ Din kind är som
    en granatäppelskiva
        bakom din slöja.

⁹ Vem är hon som blickar fram
        likt morgonrodnaden –
    skön som månen,
        strålande som solen,
    överväldigande som en här
        under fanor?

^10 (C) Jag gick ner till valnötslunden
        för att se på grönskan i dalen,
    för att se om vinstocken
        skjutit skott
    och granatäppelträden gått i blom.
¹¹ Utan att jag märkte det
    hade min längtan satt mig
        vid mitt furstefolks^[a] vagnar.

¹² Vänd om, vänd om, Shulamit^[b],
    vänd om, vänd om
        så att vi får se dig!

Varför ser ni på Shulamit,
    som på en dans i Mahanajim?^[c]