Se, jag ska uppväcka kaldeerna[a],
    det vilda och snabba folket
        som drar ut över jordens vidder
    för att ta i besittning
        boplatser som inte är deras.

De är skrämmande och fruktade,
    de avgör själva
        vad som är lag och rätt.
(A) Deras hästar är snabbare än leoparder
        och vildare än stäppvargar[b].
    Deras ryttare spränger fram,
        de kommer fjärran ifrån,
    de flyger likt örnen
        som störtar sig över sitt byte.
Alla kommer de med våld i sinnet,
    stridslystna rycker de fram
        och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
        och hånar furstar.
    De skrattar åt alla befästningar,
        de kastar upp jordvallar
            och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
    de fortsätter framåt
        och samlar på sig skuld.
    Deras egen styrka är deras gud.

Frågor om Guds rättfärdighet

12 (B) Visst har du alltid varit till,
    Herre min Gud, min Helige?
        Vi ska inte dö!
    Herre, till en dom har du satt dem,
        till en tillrättavisning
            har du berett dem,
        du vår klippa.
13 (C) Dina ögon är för rena
        för att se på det onda.
    Du som inte står ut med
        att se någon orätt,
    hur kan du se på de trolösa och tiga
        när den ogudaktige slukar
    den som är mer rättfärdig än han?
14 (D) Du gör människorna
        lika fiskarna i havet,
    lika kräldjur
        som inte har någon herre.

15 De drar upp dem alla med sin krok,
    de fångar dem i sitt nät
        och samlar dem i sitt garn.
    Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
        och tänder rökelse åt sitt garn,
    för dessa gör deras andel fet
        och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
    och ständigt dräpa folken
        utan förskoning?

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:6 kaldeerna   Arameiskt folk kring Babel i nuvarande Irak som frigjorde sig från Assyrien ca 620 f Kr och krossade huvudstaden Nineve 612 f Kr (se Nahums bok). Kung Nebukadnessar tog över hela regionen efter slaget vid Karkemish 605 f Kr (2 Krön 35:20, Dan 1:1 med not).
  2. 1:8 stäppvargar   Annan översättning: ”kvällens vargar”.

Se, jag ska resa upp kaldéerna,
    det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
    och tar andras hem i besittning.
De är fruktansvärda och skrämmande,
    de bestämmer själva
    över sin lag och rätt.
Deras hästar är snabbare än leoparder
    och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
    ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
    Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
    och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
    och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
    och bygger jordvallar
för att inta dem.
11     De far vidare som vinden
och försvinner,
    dessa som gör sin styrka till sin gud.”

Habackuks andra klagan

12 Herre, du finns ju sedan urtiden,
    min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
    du klippa, du har satt dem till att straffa.
13 Dina ögon är för rena
    för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
    hur kan du stilla se på när den gudlöse
    slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15 Man drar upp dem alla med krok,
    fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
    Så jublar man och gläds,
16 offrar åt sina garn
    och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
    och en utsökt föda.
17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
    och döda folk utan förskoning?

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen).
  2. 1:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).
  4. 1:17 Eller: att dra sitt svärd.