Habackuk 3

Svenska Folkbibeln 2015

² Herre, jag har hört
        budskapet om dig och jag bävar.
    Herre, ge liv åt ditt verk
            i våra dagar,
        låt det bli känt i vår tid.
    Tänk i din vrede
        på att förbarma dig.

^3 (A) Gud kommer från Teman,
        den Helige från berget Paran^[b]. Sela
    Hans härlighet täcker himlen,
        hans lov fyller jorden.
^4 (B) Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut från hans hand,
        där är hans styrka dold.
^5 (C) Framför honom går pest,
    och brinnande feber^[c]
        följer i hans spår.
^6 (D) Han träder fram och jorden skakar,
        folken bävar för hans blick.
    Urgamla berg splittras,
        eviga höjder sjunker ner.
    Hans vägar är eviga.
⁷ Jag ser Kushans hyddor i nöd,
    tältdukarna i Midjans land darrar.

^8 (E) Vredgas Herren på floderna?
    Brinner din vrede mot strömmarna
        eller din harm mot havet,
    när du far fram med dina hästar,
        med dina segervagnar?
^9 (F) Blottad och bar är din båge,
    som edsvurna pilar är ditt ord.
        Sela
    Du låter floder klyva jorden.
^10 (G) Bergen ser dig och bävar,
        störtregn forsar ner,
    djupet höjer sin röst,
        det lyfter sina händer mot höjden.
^11 (H) Sol och måne står still i sin boning
    vid skenet av dina pilar
        som flyger,
    vid glansen
        av ditt blixtrande spjut.
¹² I raseri går du fram över jorden,
    i vrede trampar du ner
        hednafolken.

¹³ Du drar ut för att frälsa ditt folk,
        för att frälsa din smorde.
    Du krossar taket
        på den gudlöses hus,
    du bryter ner det
        från tinnarna till grunden. Sela
¹⁴ Med hans egna spjut
    genomborrar du huvudet
        på hans krigare,
    när de stormar fram
        för att fördriva mig.
    Deras glädje är att sluka
        den svage i hemlighet.
^15 (I) Du far fram med dina hästar
    genom havet,
        genom väldiga vattens svall.
¹⁶ Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

¹⁷ Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
^18 (J) Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

^19 (K) Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder.