Habackuks bön och lovsång

En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[a].

Herre, jag har hört
        budskapet om dig och jag bävar.
    Herre, ge liv åt ditt verk
            i våra dagar,
        låt det bli känt i vår tid.
    Tänk i din vrede
        på att förbarma dig.

(A) Gud kommer från Teman,
        den Helige från berget Paran[b]. Sela
    Hans härlighet täcker himlen,
        hans lov fyller jorden.
(B) Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut från hans hand,
        där är hans styrka dold.
(C) Framför honom går pest,
    och brinnande feber[c]
        följer i hans spår.
(D) Han träder fram och jorden skakar,
        folken bävar för hans blick.
    Urgamla berg splittras,
        eviga höjder sjunker ner.
    Hans vägar är eviga.
Jag ser Kushans hyddor i nöd,
    tältdukarna i Midjans land darrar.

(E) Vredgas Herren på floderna?
    Brinner din vrede mot strömmarna
        eller din harm mot havet,
    när du far fram med dina hästar,
        med dina segervagnar?
(F) Blottad och bar är din båge,
    som edsvurna pilar är ditt ord.
        Sela
    Du låter floder klyva jorden.
10 (G) Bergen ser dig och bävar,
        störtregn forsar ner,
    djupet höjer sin röst,
        det lyfter sina händer mot höjden.
11 (H) Sol och måne står still i sin boning
    vid skenet av dina pilar
        som flyger,
    vid glansen
        av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
    i vrede trampar du ner
        hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
        för att frälsa din smorde.
    Du krossar taket
        på den gudlöses hus,
    du bryter ner det
        från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
    genomborrar du huvudet
        på hans krigare,
    när de stormar fram
        för att fördriva mig.
    Deras glädje är att sluka
        den svage i hemlighet.
15 (I) Du far fram med dina hästar
    genom havet,
        genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
18 (J) Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 (K) Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.

Footnotes

  1. 3:1 shigjonót   Okänd musikterm. Möjligen ”klagopsalm” (jfr Ps 7:1).
  2. 3:3 Teman … Paran   Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).
  3. 3:5 pest … brinnande feber   Annan översättning: ”Ordet … flammor”.

Habackuks bön

En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[a]

Herre, jag har hört budskapet om dig
    och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
    ge dem till känna i denna tid.
    Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!

Gud kommer från Teman,
    den Helige från berget Paran. Séla[b]
Hans majestät täcker himlen,
    och jorden fylls av hans lov.
Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut ur hans hand,
    och där är hans styrka dold.
Pest går framför honom,
    farsot följer i hans spår.
Han står där,
    och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
    De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
    Hans vägar är eviga.
Jag ser olyckan drabba Kushans tält
    och Midjans boningar bävar.

Är Herren förbittrad på floderna?
    Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
    när du drar fram med dina hästar
    och dina segervagnar?
Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
    och dina ord som pilar, med svuren ed.[c] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
    störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
    och kastar upp sina vågor.

11 Solen och månen står stilla i sina boningar,
    vid skenet av dina flygande pilar,
    vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Du går fram över jorden i ilska
    och trampar ner folken i vrede.
13 Du drar ut för att rädda ditt folk,
    för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
    och blottar det nerifrån och ända upp.[d] Séla
14 Med hans egna spjut
    genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
        och i skadeglädje sluka den betryckte[e]
    som gömmer sig.
15 Du far fram på dina hästar över havet,
    och de väldiga vattnen brusar.

16 Jag hör det och bävar i mitt innersta,
    vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
    och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
    som ska komma över det folk som anfaller oss.
17 Fikonträdet knoppas inte,
    vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
    och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
    och boskapen finns inte kvar i stallen.
18 Jag vill jubla i Herren,
    glädja mig i min frälsnings Gud.

19 Herren, Herren är min styrka.
    Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.

För körledaren, till stränginstrument.

Footnotes

  1. 3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
  2. 3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
  3. 3:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare.
  5. 3:14 Grundtextens innebörd är osäker.