Prästernas uppgift i det första förbundet

9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.^{[a] 2} Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. ³ Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna^[b], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,^[c] och förbundstavlorna. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[d], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.

⁶ Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. ⁷ Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.

⁸ Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. ⁹ Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. ¹⁰ De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.

Jesus Kristus offrade sitt blod

¹¹ Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. ¹² En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,^[e] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.

¹³ Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,^[f] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, ¹⁴ hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.

¹⁵ Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.

¹⁶ Där ett testamente^[g] finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. ¹⁷ Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. ¹⁸ Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. ¹⁹ När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. ²⁰ Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” ²¹ På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.^{[h] 22} Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.

²³ Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. ²⁴ Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. ²⁵ Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. ²⁶ Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.

²⁷ Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. ²⁸ Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda^[i] dem som väntar på honom.