Hesekiel 12
Svenska Folkbibeln 2015
Bild av folkets landsflykt
12 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. 3 (B) Människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske ska de då inse att de är ett upproriskt folk. 4 För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. 5 Inför deras ögon ska du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. 6 (C) Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för Israels hus.”
7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.
8 Nästa morgon kom Herrens ord till mig: 9 ”Människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? 10 Svara dem då: Så säger Herren Gud: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.
11 Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så ska det gå dem. De ska vandra bort i landsflykt och fångenskap. 12 (D) Fursten som de har ibland sig ska lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man ska göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten ska täcka över sitt ansikte så att han inte ser[a] landet. 13 (E) Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Jag ska föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte ska se, och där ska han dö.
14 (F) Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper ska jag skingra för vinden, och jag ska låta svärdet dra ut efter dem. 15 De ska inse att jag är Herren när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. 16 (G) Men några få av dem ska jag låta bli kvar efter svärd, svält och pest, för att de ska kunna berätta om alla de avskyvärda ting de gjort för de folk som de kommer till. Då ska de inse att jag är Herren.”
17 Herrens ord kom till mig: 18 (H) ”Människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. 19 (I) Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De ska äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med skräck. Landet ska bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. 20 De städer som är bebodda ska läggas öde och landet ska bli en ödemark. Ni ska då inse att jag är Herren.”
21 Herrens ord kom till mig: 22 (J) ”Människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? 23 (K) Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Jag ska göra slut på det ordspråket, så att man inte mer ska använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna ska fullbordas.
24 Inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar ska mer finnas i Israels hus, 25 (L) för jag, Herren, ska tala. Det ord jag talar ska ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar ska jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren Gud.”
Profetian uppfylls snart
26 Herrens ord kom till mig: 27 ”Människobarn, se, Israels hus säger: Synen han ser gäller dagar långt borta, han profeterar om avlägsna tider[b]. 28 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Inget av det jag har sagt ska dröja längre. Det ord som jag talar ska gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.”
Footnotes
- 12:12 Fursten … inte ser Kung Sidkias ögon stacks ut innan han fördes till Babel (2 Kung 25:7).
- 12:27 avlägsna tider Jerusalems förstöring kom 587 f Kr, bara fem år senare (jfr 8:1).
Hesekiel 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hesekiel som förebild på folkets exil
12 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, du bor bland ett upproriskt släkte. De har ögon att se med men ser inte. De har öron att höra med men hör inte, för de är ett upproriskt släkte.
3 Därför ska du, människa, packa dina tillhörigheter så som för exil, och mitt på ljusa dagen ska du inför dem vandra bort från din plats till en annan plats, så att de ser det. Kanske ska de då förstå, trots att de är ett upproriskt släkte. 4 För ut dina tillhörigheter, som du packat så som för exil, inför dem mitt på dagen, så att de ser det. Ge dig sedan iväg på kvällen, så att de ser det, och gå som landsflyktiga brukar gå. 5 Gräv dig igenom muren, så att de ser det, och bär ut dina tillhörigheter genom hålet. 6 Lägg packningen på dina axlar inför dem, och vandra så iväg med den, bort i skymningen. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för israeliterna.”
7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen bar jag ut mina tillhörigheter, som om jag skulle gå i exil. På kvällen gjorde jag ett hål i muren med händerna. Med packningen på mina axlar gick jag ut i skymningen, så att de såg det.
8 På morgonen kom Herrens ord till mig: 9 ”Du människa, har inte detta upproriska släkte, Israels folk, frågat vad det är du gör?
10 Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Denna profetia gäller fursten i Jerusalem och allt folket i Israel som finns där.’ 11 Säg: ’Jag är ett tecken för er.’
Så som jag har gjort ska det gå dem. De ska gå i exil, föras bort i fångenskap.
12 Fursten som är bland dem ska i skymningen lyfta sin packning på axeln och gå ut. De ska göra ett hål i muren och ta ut honom genom det.[a] Han ska täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. 13 Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska fångas i min snara. Jag ska sedan föra honom till Babylonien, kaldéernas land, men han ska inte se det, och han kommer att dö där. 14 Jag ska sprida alla som finns runt omkring honom, hans stab och alla hans trupper åt alla väderstreck och jaga dem med draget svärd. 15 De ska inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. 16 Men jag ska låta några undkomma svärd, hungersnöd och pest, så att de ska kunna berätta om sina avskyvärda handlingar för folken som de kommer till. De ska då inse att jag är Herren.”
17 Herrens ord kom till mig: 18 ”Du människa, ät din mat med bävan, och drick ditt vatten skakande och ängslig. 19 Säg till folket i landet: ’Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: de ska äta sin mat i ängslan och dricka sitt vatten i fasa. Landet ska helt ödeläggas på grund av dess invånares våldsbenägenhet. 20 Bebodda städer ska ligga i ruiner och landet öde. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
21 Herrens ord kom till mig: 22 ”Du människa, vad är det för ordspråk ni har i Israels land: ’Tiden går och det blir ingenting av någon syn?’ 23 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte mer använder det i Israel.’ Säg dem detta i stället: ’Det är snart dags för alla syner att uppfyllas. 24 Det ska inte mer finnas falska syner eller förföriska siarord bland israeliterna. 25 Jag, Herren, talar vad jag vill, och det går i uppfyllelse utan dröjsmål. I er egen tid, du upproriska släkte, ska jag uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren, Herren.’ ”
26 Herrens ord kom till mig: 27 ”Du människa, israeliterna säger: ’Hans syn ligger långt fram i tiden. Han profeterar om en avlägsen framtid.’ 28 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Det ska inte dröja länge innan det ord jag har uttalat ska uppfyllas, säger Herren, Herren.’ ”
Footnotes
- 12:12 Satsen är svårtolkad. De kan syfta på fiendens armé som kom för att tillfångata kung Sidkia (”fursten”), och i så fall var det i första hand kungen som togs genom hålet, eller vem som helst som togs till fånga. Men det kan lika gärna tolkas som att det var packningen som togs genom hålet.
Hesekiel 12
Svenska 1917
12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
2 »Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så gensträvigt släkte.
3 Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.
4 För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på aftonen, såsom landsflyktiga pläga.
5 Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den.
6 Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus.»
7 Och jag gjorde såsom han bjöd mig; på ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så på axeln, i deras åsyn.
8 Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:
9 Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga släktet, frågat dig: »Vad är det du gör?»
10 Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro därinne.
11 Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.
12 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga ut. Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kan bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, så att han icke ser landet med sitt öga.
13 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel i kaldéernas land, som han dock icke skall se; och där skall han dö.
14 Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem.
15 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i länderna.
16 Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola förnimma att jag är HERREN.
17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18 Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt vatten darrande och med oro.
19 Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull som alla dess inbyggare hava övat.
20 Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är HERREN.
21 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
22 Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels land, när I sägen: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet»?
23 Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stället så till dem: »Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.»
24 Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola mer finnas i Israels hus;
25 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträviga släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, säger Herren, HERREN.
26 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
27 Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådar gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider som ännu äro långt borta.»
28 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, säger Herren, HERREN.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.