Hesekiel 20:12-49
Svenska Folkbibeln 2015
12 (A) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.
13 (B) Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 (C) Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 (D) Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.
18 Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. 19 (E) Jag är Herren er Gud.
Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. 20 Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.
21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. 23 (F) Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte följde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. 25 (G) Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.
26 (H) Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.
27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. 28 (I) När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. 29 Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd[a] som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.
Dom och upprättelse
30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? 31 (J) Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 (K) Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. 34 (L) Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de länder dit ni skingrats. 35 (M) Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. 37 Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band[b]. 38 Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.
39 Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.
41 Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. 42 Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. 43 (N) Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. 44 Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud.”
Profetia mot Södern
45 Herrens ord kom till mig: 46 ”Människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. 47 (O) Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. 48 Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas.”
49 Jag sade då: ”O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor.”
Read full chapter
Hesekiel 20:12-49
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
12 Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.
13 Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. 14 Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. 15 I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. 18 Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. 19 Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. 20 Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”
21 Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. 22 Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. 23 Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, 24 därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. 25 Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. 26 Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’
27 Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. 28 När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. 29 Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.
30 ”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? 31 Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.
32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” 33 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. 34 Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. 35 Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. 36 Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. 37 Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.[a] 38 Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.
39 Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. 40 På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. 41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. 42 Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. 43 Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. 44 Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot landet i söder
45 Herrens ord kom till mig: 46 ”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. 47 Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor[b] från söder till norr ska brännas av den. 48 Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”
49 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”
Read full chapter
Hesekiel 20:12-49
Svenska 1917
12 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som helgar dem.
13 Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.
14 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.
15 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder --
16 detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.
17 Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.
18 Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller orena eder på deras eländiga avgudar.
19 Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller mina rätter och gören efter dem.
20 Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.
21 Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.
22 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.
23 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,
24 eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon hängde vid deras fäders eländiga avgudar.
25 Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad, och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
26 Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.
27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig, att de hava begått otrohet mot mig.
28 När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga och utgöto där sina drickoffer.
29 Då sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd, denna som I kommen till?» Därav fick en sådan plats namnet »offerhöjd», såsom man säger ännu i dag.
30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös avfällighet löpa efter deras styggelser?
31 I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke fråga mig av eder.
32 Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet, då I tänken: »Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.
33 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen regera över eder.
34 Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de länder i vilka I ären förströdda.
35 Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå till rätta med eder, ansikte mot ansikte.
36 Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren, HERREN.
37 Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder in i förbundets band.
38 Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och I skolen förnimma att jag är HERREN.
39 Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan, gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker och edra eländiga avgudar.
40 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra gåvor, vadhelst I viljen helga.
41 Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar eder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.
42 Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva åt edra fäder.
43 Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid eder själva för allt det onda som I haven gjort.
44 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar med eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren, HERREN.
45 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
46 Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;
47 säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.
48 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas.
49 Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne talar ju gåtor.'»
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.