(A) Jag ska kasta dig ut i öknen

    med alla fiskarna
        från dina strömmar.
    Du ska bli liggande på marken
        och inte tas bort därifrån
            eller hämtas,
    för jag ska ge dig till mat
        åt markens djur
            och himlens fåglar.

Read full chapter

(A) Jag ska kasta upp dig på land
    och slunga dig bort
        på det öppna fältet.
    Jag ska låta alla himlens
        fåglar slå ner på dig
    och låta jordens alla vilda djur
        äta sig mätta på dig.
Jag ska kasta ditt kött på bergen
    och fylla dalarna
        med ditt kadaver.
Jag ska dränka landet
    med strömmar av ditt blod
        ända upp till bergen,
    och bäckarna ska bli fyllda av dig.
(B) När det är ute med dig,
    ska jag täcka över himlen
        och förmörka stjärnorna.
    Jag ska täcka över solen med moln,
        och månen ska inte lysa mer.
Alla ljus på himlen
        ska jag förmörka för din skull,
    jag lägger ditt land i mörker,
            säger Herren Gud.

(C) Många folks hjärtan
        ska jag bedröva
    när jag tillkännager din undergång
        bland hednafolken,
    för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
        att häpna över dig,
    och deras kungar ska bäva
        för din skull
    när jag svingar mitt svärd
        inför deras ögon.
    Varje ögonblick ska de frukta,
        var och en för sitt liv,
    den dag du faller.

11 För så säger Herren Gud:
    Den babyloniske kungens svärd
        ska komma över dig.
12 (D) Jag ska låta din larmande hop
        falla för hjältars svärd,
    alla de grymmaste
        bland hednafolken.
    De ska ödelägga
        Egyptens härlighet,
    och hela den larmande hopen
        ska förgöras.
13 (E) Jag ska utrota all dess boskap
        vid de många vattnen.
    Ingen människofot ska mer
        röra upp vattnet,
    inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
        sjunka undan
    och deras strömmar flyta bort
        som olja,
    säger Herren Gud.

15 När jag gör Egyptens land

        till en övergiven ödemark
    och tar ifrån landet
        allt som finns där
    och slår ner alla som bor i landet,
        då ska de inse att jag är Herren.

16 Detta är en sorgesång
        som man ska sjunga.
    Folkens döttrar ska sjunga den
        över Egypten
    med hela dess larmande hop,
        säger Herren Gud.”

Sorgesång över de slagna folken

17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[a] kom Herrens ord till mig:

18 (F) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Be­fall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

19 (G) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

21 (H) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam[b] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

26 (I) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[c] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska ­krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

30 (J) Där ligger alla Nordlandets furs­tar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

31 (K) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:17 tolfte året, på femtonde dagen i månaden   17 mars 585 f Kr.
  2. 32:24 Elam   Folk öster om Mesopotamien i västra nuvarande Iran (Jer 49:34f, Apg 2:9).
  3. 32:27 oomskurna   Andra handskrifter (Septuaginta): ”i forna tider”.

27 (A) Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest.

Read full chapter

17 (A) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."

19 (B) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (C) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (D) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

Read full chapter