Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden[a], kom Her­rens ord till mig: ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

Vem liknar du i din storhet?
Se på Assyrien[b],
        en gång en ceder på Libanon
    med vackra grenar,
        skuggrik krona och hög stam,
    som sträckte sin topp upp
        bland molnen.
Vatten gav den växt,
        djupa källor gjorde den hög.
    Källorna lät sina strömmar
        flyta runt platsen
    där den var planterad,
        och sände ut sina flöden
    till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam
        än alla träd på marken.
    Den fick många kvistar
        och yviga grenar
    på grund av det rikliga vattnet
        när den sköt skott.
(A) Alla himlens fåglar
        byggde sina bon bland grenarna,
    alla markens djur födde sina ungar
        under dess grenar,
    och i skuggan av det
        bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet
        och genom sina grenars längd,
    för den hade sin rot
        vid väldiga vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård
        gick upp mot den,
    ingen cypress hade grenar
        som kunde jämföras med den,
    ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
    liknade den i skönhet.
Jag hade gjort den så vacker
        med alla dess grenar
    att alla Edens träd i Guds lustgård
        avundades den.

10 (B) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (C) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 (D) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 (E) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (F) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Footnotes

  1. 31:1 elfte året, på första dagen i tredje månaden   21 juni 587 f Kr.
  2. 31:3 Assyrien   hade dominerat Mellanöstern i nästan trehundra år (ca 900-612 f Kr) men nyligen krossats av babylonierna (vers 11-12, jfr Nahums bok, Jes 10:5f, Jer 50:18, Sef 2:13).