Jerusalem, en kokande gryta

24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden[a]. Han sade: (A) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. (B) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:

Sätt på grytan, ja, sätt på den
    och häll vatten i den.
Lägg köttstyckena i den,
    alla slags utvalda bitar,
        lår och bog,
    och fyll den med utsökta ben.
Du ska ta det bästa av hjorden.
    Lägg så ved under grytan
        för att koka benen.
    Låt den koka kraftigt
        så att även benen blir kokta.

(C) Därför säger Herren Gud:
    Ve över blodstaden,
        den rostiga grytan,
    som inte kunnat befrias
        från rost!
    Ta bort ur den
        köttstycke efter köttstycke
    utan att kasta lott om ordningen,
(D) för hennes blod är ännu kvar
        därinne.
    På den kala klippan
        lät hon det rinna ner.
    Hon göt inte ut det på marken
        så att mullen har kunnat dölja det.
(E) För att vreden skulle ha sin gång
        och hämnd utkrävas,
    lät jag det blod hon utgöt
        komma på kala klippan,
    där det inte kunde döljas.

(F) Så säger Herren Gud:
        Ve över blodstaden!
    Jag ska lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
    tänd upp eld,
        låt köttet kokas väl,
    låt spadet koka in
        och benen bli brända.
11 Sätt sedan grytan tom
    på den glödande kolen
        tills den blir så upphettad
            att kopparn glödgas
    och orenheten smälts bort ur den
        och rosten försvinner.
12 Den har gett mig mycket arbete
    men ändå har all rosten
        inte gått bort.
    In i elden med rosten!

13 (G) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”

Profetens handlande – ett tecken

15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Män­niskobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar. 17 (H) I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorge­bröd.”

18 Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19 Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?” 20 Jag svarade dem: ”Herrens ord kom till mig: 21 (I) Säg till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.

22 Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. 23 (J) Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.

24 (K) Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren Gud.

25 Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, 26 (L) den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. 27 (M) Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”

Footnotes

  1. 24:1 nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden   15 jan 588 f Kr.