De förtorkade benen får liv

37 ^(A) Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. ² Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. ³ Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.”

⁴ Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: ^5 (B) Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. ⁶ Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren.”

⁷ Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. ⁸ Medan jag såg på, växte ­senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

⁹ Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du männi­skobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås^[a] på dessa slagna så att de får liv.” ^10 (C) Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

^11 (D) Han sade till mig: ”Människo­barn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ ^12 (E) Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. ¹³ Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. ^14 (F) Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”

Ett folk – en kung

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Män­niskobarn, ta en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Ta sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. ¹⁷ Sätt sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de blir ett i din hand.

^18 (G) När dina landsmän då säger till dig: ’Förklara för oss vad du menar med detta’, ^19 (H) då ska du svara dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand. ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla i din hand inför deras ögon.

^21 (I) Säg sedan till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. ^22 (J) Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.

²³ Och de ska inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och alla sina brott. Jag ska rädda dem från alla orter där de syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

^24 (K) Min tjänare David ska vara kung över dem, och de ska alla ha en och samma herde. De ska leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. ^25 (L) De ska bo i det land som jag gav min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De ska själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David ska för evigt vara deras furste. ^26 (M) Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Det ska vara ett evigt förbund med dem. Jag ska ge dem plats och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. ^27 (N) Min boning ska vara hos dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. ²⁸ Och folken ska inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt.”