Israels synder och fångenskap

10 (A) Israel var en frodig vinstock

        som bar frukt.
    Men ju mer frukt han fick,
        desto fler altaren byggde han.
    Ju bättre det gick för hans land,
        desto finare stoder reste han.
(B) Deras hjärta är delat,
        nu ska de lida sitt straff.
    Han ska själv bryta ner
        deras altaren
    och förstöra deras stoder.
Nu ska de säga:
    ”Vi har ingen kung,
        för vi fruktar inte Herren.
    Och en kung, vad skulle han
        kunna göra för oss?”
(C) De talar tomma ord,
    de svär falska eder
        och sluter förbund,
    och domen skjuter upp
        som en giftig planta
            ur åkerns fåror.

(D) De som bor i Samaria
        ska vara rädda för kalven
            i Bet-Aven[a].
    Folket ska sörja över den,
        avgudaprästerna ska darra,
    eftersom dess härlighet
        ska föras bort i fångenskap.
Också den ska föras till Assyrien
        som en gåva åt den store kungen.
    Skam ska Efraim få,
        Israel ska komma på skam
            med sina planer.

Samariens kung ska försvinna
    som en pinne på vattnet.
(E) Ödelagda blir Avens offerhöjder[b],
        Israels synd.
    Törne och tistel ska skjuta upp
        på deras altaren.
Då ska man säga till bergen[c]:
        ”Göm oss!”
    och till höjderna: ”Fall över oss!”
(F) Israel, ända sedan Gibeas dagar
        har du syndat.
    Där har de stannat,
        utan att kriget mot brottslingarna
            nådde dem i Gibea.
10 (G) När jag vill ska jag tukta dem.
    Folken ska samlas mot dem
        när jag binder dem
            vid deras dubbla synd.

11 (H) Efraim är en inkörd kviga
        som gärna vill tröska.
    Men jag ska lägga ett ok
        över[d] hennes vackra nacke.
    Jag ska spänna för Efraim,
        Juda ska plöja, Jakob ska harva.
12 (I) Så åt er i rättfärdighet,
    skörda efter kärlekens bud,
        bryt er ny mark.
    Det är tid att söka Herren,
        tills han kommer och låter
            rättfärdighet regna över er.[e]
13 (J) Ni har plöjt ogudaktighet,
    ni har skördat orättfärdighet,
        ni har ätit lögnens frukt,
    för du har förlitat dig
        på din egen väg,
            på dina många hjältar.

14 Stridslarm ska stiga
        bland dina stammar,
    och alla dina fästen ska ödeläggas
        som när Bet-Arbel[f] ödelades
            av Shalman på stridens dag
        och mödrar och barn krossades.
15 (K) Så ska Betel göra med er
        för er stora ondskas skull.
    När gryningen kommer
        är det förbi,
            förbi med Israels kung!

Footnotes

  1. 10:5 Bet-Aven   Betyder ”syndens hus”, omskrivning för Betel, ”Guds hus” (se v 8 och 1 Kung 12:28f).
  2. 10:8 Avens offerhöjder   Avgudahelgedomarna i Betel (se 1 Kung 12:28f).
  3. 10:8 Då ska man säga till bergenVersen citeras av Jesus i Luk 23:30 och i Upp 6:16.
  4. 10:11 lägga ett ok över   Annan översättning: ”skona”.
  5. 10:12 låter rättfärdighet regna över er   Annan översättning: ”lär er rättfärdighet” (jfr Joel 2:23 med not).
  6. 10:14 Bet-Arbel   Två städer bar detta namn, väster om Galileiska sjön och öster om Jordan. Dessa båda områden härjades år 732 f Kr av Assyriens kung Tiglat-Pileser III (2 Kung 15:29), troligen med hjälp av hans son Shalmaneser (Shalman) som sedan blev kung 727 f Kr (2 Kung 17:4).

Hosea predikar straffdom

10 Israel var en grönskande vinstock,
    som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
    desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
    desto fler utsmyckade stoder reste han.
Deras hjärtan var bedrägliga,
    så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
    och krossa deras stoder.

Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
Samariens invånare fruktar
    för kalven[a] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan[b].
Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
Ondskans[c] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.[d]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

Footnotes

  1. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  2. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  3. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  4. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.