(A) Det var jag som vårdade dig i öknen,
    i den brännande torkans land.
(B) Men ju bättre bete de fick,
        desto mättare blev de,
    och när de var mätta
        blev deras hjärtan högmodiga,
    och därför glömde de mig.

(C) Då blev jag som ett lejon för dem,
    jag lurar som en leopard
        vid vägen.

Read full chapter