Jesaja 13:1-27:5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Nationernas dom och hopp om upprättelse
(13:1—27:13)
Profetia över Babylonien
13 Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.
2 Res ett banér på en kal bergstopp.
Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
genom de förnämas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
dem som gläds över min seger.
4 På bergen hörs ett oväsen,
som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
5 De kommer från fjärran land,
långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
för att ödelägga hela landet.
6 Jämra er, för Herrens dag är nära!
Den kommer med våld från den Väldige.
7 Därför förlamas alla armar,
och alla blir modlösa.
8 De grips av skräck,
smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.
9 Se, Herrens dag kommer
med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
och dess syndare utplånas därifrån.
10 Himlens stjärnor och stjärnbilder
ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
och månen ger inget ljus.
11 Jag ska straffa världen
för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12 Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13 Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.
14 Som en jagad gasell,
som får utan herde
ska de återvända,
var och en fly till sitt eget land.
15 Den som grips ska stickas ner,
den som fångas ska falla för svärd.
16 Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.
17 Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
de som inte bryr sig om silver
eller gillar guld.
18 Deras bågar fäller de unga,
de har inget förbarmande med spädbarn
och inget medlidande med de små.
19 För Babylonien, kungarikenas krona,
kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
förgjorde Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bebyggas,
generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
inga herdar låta sina får vila där.
21 Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
och bockar hoppa omkring.[a]
22 Hyenor ska yla i dess borgar
och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
dess dagar är räknade.
14 Men Herren ska förbarma sig över Jakob,
välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.
2 Folken ska föra dem tillbaka hem,
och israeliterna ska få dem till sin egendom i Herrens land,
som tjänare och tjänarinnor.
De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar,
och de ska regera över sina förtryckare.
Sång över den babyloniske kungens fall
3 Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4 och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:
Vilket slut har inte förtryckaren fått!
Det är slut med hans rasande framfart.[b]
5 Herren har krossat de gudlösas stav,
härskarnas spira,
6 den som i raseri gav folken slag efter slag
och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
7 Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
Man brister ut i jubel.
8 Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
och ingen kommer och fäller oss mer.”
9 Dödsriket där nere kommer i rörelse
för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[c],
jordens härskare
och alla folkens kungar
reser sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig och säger:
”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11 Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du morgonstjärna, du gryningens son!
Du har slagits till marken,
du som slog ner folken.
13 Du sa för dig själv:
”Jag ska stiga upp till himlen
och resa min tron ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg
långt uppe i norr.
14 Jag ska stiga högre än molnen
och bli lik den Högste.”
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket,
längst ner i avgrundens djup.
16 De som ser dig stirrar på dig
och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
och kungadömena att darra,
17 han som förvandlade världen till en öken
och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”
18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
var och en i sitt vilorum,
19 men du ligger bortkastad utan grav,
som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.[d]
20 Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.
De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
21 Gör i ordning en slaktplats för dess söner
för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.
22 ”Jag ska själv resa mig mot honom,”
säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
dess avkomma och ätt, säger Herren.
23 Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
24 Härskarornas Herre har svurit och sagt:
”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
25 Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”
26 Detta är mitt beslut för hela jorden,
och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
27 För härskarornas Herre har beslutat det,
och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
och vem kan hindra honom?
Profetia över filistéerna
28 Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:
29 Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är sönderbruten.
För från ormens rot ska det komma en giftorm,
dess frukt ska bli en flygande orm.
30 De fattigaste bland fattiga ska finna bete
och de arma vila i trygghet.
Men er ska jag utplåna med hungersnöd
och slå ihjäl varje överlevande.
31 Gråt, du port! Klaga, du stad!
Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
och ingen sackar efter i fiendernas led.[e]
32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
”Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”
Profetia över Moab
15 Profetia om Moab:
Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras
och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.
2 Folket i Divon ska gå till sina tempel,
till sina offerplatser,
för att gråta.
Över Nebo och Medeva
hörs Moabs klagan.
Varje huvud är rakat
och varje skägg avklippt.
3 De går på gatorna klädda i säcktyg.
På deras tak och torg klagar alla,
och tårarna rinner.
4 Heshbon och Elale klagar
så att det hörs ända bort till Jahas.
Därför ropar Moabs soldater,
de är fyllda av ångest.
5 Jag ropar i mitt inre för Moab.
Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
6 Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
inget grönt finns kvar.
7 Så släpar man sina ägodelar och förråd
över Pilträdsbäcken.
8 Klagorop hörs längs hela Moabs gräns,
ända bort till Eglajim hörs deras jämmer
och klagan ända till Beer Elim.
9 Dimons vatten fylls av blod,
men ännu mer ska jag låta komma över Dimon:
ett lejon över dem som överlevt från Moab
och över det som är kvar av landet[f].
Moab krossas för sin stolthet
16 Sänd lamm till landets härskare
från Sela[g] genom öknen till Sions berg.
2 Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 ”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4 Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5 Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7 Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8 För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9 Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10 Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12 När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13 Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14 Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,[h] ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
Profetia över Damaskus och Efraim
17 Profetia om Damaskus:
”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,
bara en hög ruiner.
2 Aroers städer är övergivna.
Där lägger sig hjordar,
och ingen skrämmer dem.
3 Efraims befästa stad ska försvinna,
likaså Damaskus kungamakt
och det som finns kvar av Aram.
Det ska gå med dem
som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.
4 ”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen
och hans fetma smälta bort.
5 Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
– två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
7 Då ska människorna se på sin Skapare
och rikta sina blickar mot Israels Helige.
8 De ska inte längre vända sig till de altaren
som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
9 Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[i] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.
10 För du har glömt din frälsnings Gud,
inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
från främmande länder.
11 Samma dag som du planterar dem
börjar de spira och skjuta nya skott.[j]
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
med sin outhärdliga smärta[k].
12 Hör hur folkmassorna larmar,
som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14 På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.
Profetia över Kush
18 Ve dig, du land av surrande flygfän,
du land längs Kushs floder,
2 som skickar sändebud över havet,
med papyrusbåtar över vattnen!
Gå, ni snabbfotade budbärare,
till ert välväxta folk med glänsande hy,
ett folk som är fruktat vida omkring,
det starka och segerrika folket
vars land delas av floder.[l]
3 Alla ni världens invånare,
ni som bor på jorden,
lägg märke till banéret som reses på bergen,
och lyssna till hornet som ljuder.
4 För så säger Herren till mig:
”Jag ska vara stilla och betrakta er från min boning,
likt solskenets skimrande hetta
och daggens moln som sänker sig över skörden.”
5 För innan skördetiden är inne,
när vinrankorna slutat blomma
och druvorna börjat mogna,
ska han skära av skotten med en kniv
och ta bort grenarna.
6 Allt ska lämnas åt rovfåglarna i bergen
och markens djur.
Rovfåglarna ska leva av dem på sommaren
och markens djur på vintern.
7 På den tiden ska gåvor bäras fram till härskarornas Herre av det högväxta folket med glänsande hy, ett folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land delas av floder, till platsen för härskarornas Herres namn, Sions berg.
Profetia över Egypten
19 Profetia om Egypten:
Se, Herren rider på ett snabbt moln,
han kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
egypterna blir modlösa.
2 ”Jag hetsar upp egypter mot egypter,
bror mot bror,
var och en mot sin nästa,
stad mot stad,
rike mot rike.
3 Egypterna tappar modet,
och deras planer gör jag om intet.
De rådfrågar avgudar, gengångare,
de dödas andar och spådomsandar.
4 Jag ska överlämna Egypten till en hård herres makt,
och en grym kung ska härska över dem”,
säger Herren, härskarornas Herre.
5 Vattnet i Nilen ska torka ut
och flodbanken spricka av torkan.
6 Kanalerna ska stinka,
Egyptens strömmar krympa
och gräs och vass vissna bort.
7 All grönska utmed floden och i floddeltat,
liksom alla sädesfält vid floden
ska torka ut och blåsas bort
och inte mer finnas till.
8 Alla fiskare sörjer och klagar,
alla som kastar ut krokar i Nilen klagar,
och de som kastar ut sina nät i vattnen
är modlösa.
9 De som odlar,
bearbetar och väver lin ger upp,
10 handarbetarna[m] är krossade,
och de som arbetar för lön grips av ångest.
11 Dumma är furstarna i Soan,
faraos visa rådgivare förmedlar dåraktiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
”Jag är de vises ättling,
ättling till forntida kungar?”
12 Var är nu dina visa?
Låt dem uppenbara för dig och kungöra
vad härskarornas Herre bestämt om Egypten.
13 Soans furstar agerar som dårar,
Memfis[n] furstar är bedragna,
stammarnas stöttepelare leder Egypten vilse.
14 Herren har utgjutit i dem en förvirringens ande,
så att de får Egypten att ragla vad det än gör,
som en drucken i sina spyor.
15 Egypten kan inget göra,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller strå.
16 Egypterna ska då bli som kvinnor, de ska darra av fruktan för härskarornas Herres utsträckta hand mot dem. 17 Juda land ska skapa förvirring bland egypterna. Var och en som hör detta omtalas ska bli förskräckt över de beslut som härskarornas Herre, har fattat.
18 Vid den tiden ska man i fem städer i Egypten tala Kanaans språk och svära vid härskarornas Herre. En av dessa ska kallas Solstaden[o].
19 Mitt i Egyptens land kommer det då att finnas ett altare åt Herren, och vid gränsen ett monument till Herrens ära. 20 Det ska vara till tecken och vittnesbörd om härskarornas Herre i Egypten. När de ropar till Herren för sina förtryckares skull, ska han sända dem en räddare som försvarar och befriar dem. 21 Herren ska göra sig känd för egypterna, och på den tiden ska de lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer. De ska avlägga löften inför Herren och hålla dem. 22 Herren ska slå Egypten – slå men också hela. När de vänder sig till Herren ska han svara på deras böner och hela dem.
23 Den dagen ska det gå en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna ska tillbe tillsammans med assyrierna. 24 Den dagen ska Israel vara den tredje, vid sidan om Egypten och Assyrien, och bli till välsignelse på jorden. 25 Härskarornas Herre ska välsigna dem:
”Välsignelse över Egypten, mitt folk,
över Assyrien, som jag har format,
och över Israel, mitt arv!”
Profetia över Egypten och Kush
20 Samma år som Sargon, kungen i Assyrien, skickade överbefälhavaren till Ashdod och denne anföll och intog det, 2 talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sa: ”Gå, ta av dig säcktyget från höfterna, och ta av dina sandaler!” Jesaja gjorde så och gick omkring utan kläder och barfota.
3 Sedan sa Herren: ”Så som min tjänare Jesaja nu har gått omkring utan kläder och barfota i tre år som ett tecken och förebud för Egypten och Kush, 4 så ska kungen i Assyrien föra bort de tillfångatagna egypterna och de landsförvisade kushiterna, unga och gamla, utan kläder och barfota, med bar bak, till skam för Egypten. 5 Då ska de som förlitade sig på Kush och skröt över Egypten förskräckas och skämmas. 6 Då ska de som bor vid denna kust undra: Om det nu gick så här med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att söka räddning från den assyriske kungen, vad har då vi för chans att klara oss?”
Profetia över Babylon
21 Profetia om öknen vid havet:
Som en storm som drar över Negev,
så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.
2 En fruktansvärd syn har visats för mig:
Förrädare förräder,
härjare härjar.
Gå till anfall, Elam!
Till belägring, Medien!
Jag gör slut på all klagan.
3 Därför skakar hela min kropp av smärta,
ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda.
Jag blir förstummad av vad jag hör
och förtvivlad över vad jag ser.
4 Mitt hjärta slutar nästan att slå,
jag darrar av rädsla.
Skymningen som jag förut längtade efter
har blivit en fasa för mig.
5 Man dukar bord,
lägger ut underlag,
äter och dricker.
Res er, furstar!
Smörj era sköldar!
6 Så här sa Herren till mig:
”Gå och sätt ut en vakt
som kan rapportera vad han ser.
7 När han ser hästdragna vagnar,
ryttare på åsnor och kameler
måste han vara högst beredd.”
8 Han som spanade[p] ropade:
”Här står jag hela tiden,
dag efter dag i vakttornet, Herre,
natt efter natt stannar jag på min post.
9 Men nu kommer det någon,
en trupp i vagn bakom hästar!”
Den som svarade sa:
”Det har fallit, Babylon har fallit,
och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”
10 Mitt folk ligger söndertröskat på marken!
Vad jag har hört från härskarornas Herre, Israels Gud,
har jag förkunnat för er.
Profetia över Edom
11 Profetia om Duma[q]:
Någon ropar till mig från Seir:
”Vakt, händer det något med natten?
Vakt, händer det något med natten?”
12 Vakten svarar:
”Morgonen kommer,
men också natten.
Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”
Profetia över Arabien
13 Profetia om Arabien:
Ni karavaner från Dedan
ska slå läger i Arabiens vildmark.
14 Möt de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
för ut mat till flyktingarna!
15 De flyr undan draget svärd
och spänd båge,
undan krigets fasor.
16 Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år[r], ska det vara slut på Kedars överlägsenhet. 17 Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” Herren, Israels Gud, har talat.
Profetia över Jerusalem
22 Profetia om Synernas dal:
Vad är det som händer dig?
Varför springer alla upp på taken?
2 Du stad full av larm och oväsen och triumf!
Dina slagna har inte slagits med svärd,
och de har inte dött i strid.
3 Alla dina ledare har tagit till flykten.
De har tillfångatagits utan båge.
Alla som du grep tillfångatogs,
fastän de flydde långt bort.
4 Därför säger jag:
”Låt mig få vara ensam
och gråta bittert!
Försök inte trösta mig
när mitt folk går under!”
5 En dag med förvirring, tumult och skräck
kommer från Herren, härskarornas Herre,
i Synernas dal med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6 Elam tar kogret,
sina vagnsmän och ryttare,
och Kir har blottat skölden.
7 Dina ljuvliga dalar är fulla av vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottläggs och blir utan skydd.
Du ser dig den dagen om efter vapen i Skogshuset.
9 Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem
och river ner dem för att laga muren.
11 Ni bygger en ny damm mellan murarna
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som gjort detta,
till den som för länge sedan planerat det här.
12 Herren, härskarornas Herre, kallar er den dagen
till att gråta och sörja
och till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg.
13 Men i stället blir det glädje och firande,
slakt av oxar och lamm,
köttätande och vindrickande:
”Låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”
14 Härskarornas Herre har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas Herre.
Shevna och Eljakim
15 Så säger Herren, härskarornas Herre, till mig:
”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:
16 Vad gör du här,
och vem har du här
för att du ska hugga ut en grav åt dig här,
göra åt dig en grav högt uppe,
en boning i klippan?
17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du mäktige man!
Herren ska ta tag i dig[s]
18 och rulla ihop dig till en boll
och kasta dig långt bort till ett stort land,
där du ska dö,
och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar.
Du är en skamfläck för din herres hus!
19 Jag ska köra ut dig från din plats,
dra ner dig från din position.
20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda. 22 Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna. 23 Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt. 24 Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.[t]
25 Men den dagen, säger härskarornas Herre, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för Herren har talat.”
Profetia över Tyros
23 Profetia om Tyros:
Klaga, ni skepp från Tarshish,
för det ligger öde,
utan hus, utan hamn.
Från kittéernas land[u]
har budskapet kommit till dem.
2 Tig, ni invånare i kustländerna
och köpmän från Sidon,
som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Shichor
och från skördar vid Nilen
som gav god vinst,
och Tyros blev en marknadsplats för nationer.
4 Du får skämmas, Sidon,
du havets fästning,
för havet säger:
”Jag har inte haft någon födslovånda,
inte fött barn,
inte fött upp ynglingar
eller fostrat flickor.”
5 När Egypten får höra nyheten,
ängslas de, som över nyheten om Tyros.
6 Bege er till Tarshish,
och klaga, ni som bor vid kusten!
7 Är detta er glada stad från flydda tider,
vars invånare har gett sig av långt bort
och befolkat avlägsna länder?
8 Vem har planerat detta för Tyros,
drottningen som delade ut kronor,
vars köpmän var furstar,
vars affärsmän var stormän på jorden?
9 Härskarornas Herre har planlagt detta
för att krossa den stolta prakten
och för att ödmjuka alla jordens stormän.
10 Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter,
din boja är borta.[v]
11 Han har räckt ut sin hand över havet
och fått riken att skaka.
Herren har gett en befallning
att Kanaans fästningar ska krossas.
12 Han sa:
”Aldrig mer ska du glädjas,
Sidon, du kränkta oskuld.
Res dig och dra till kittéernas land[w],
men inte heller där ska du få någon ro.”
13 Se på kaldéerna,
detta folk som inte mer finns,
vars land Assyrierna har gett till ökendjur.
De reste belägringstorn,
rev ner dess palats
och lade det i ruiner.[x]
14 Klaga, ni Tarshish-skepp,
för er fästning är förstörd!
15 På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:
16 ”Ta din harpa och vandra genom staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung så
att man kommer ihåg dig!”
17 Efter de sjuttio åren ska Herren ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen. 18 Men det som hon nu tjänar ska helgas åt Herren, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför Herren, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.
Guds dom över jorden
24 Se! Herren ödelägger jorden
och förstör den.
Han härjar dess yta
och skingrar dess inbyggare.
2 Då går det prästen som folket,
herren som tjänaren,
husmodern som slavflickan,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som den skuldsatte.
3 Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.
4 Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
5 Jorden har blivit oren
under sina invånare.
De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
och endast några blir kvar.
7 Vinet sörjer,
vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
8 Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
och den glada lyran har tystnat.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre,
och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11 Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12 Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
och som en efterskörd av vinbärgningen.
14 De ropar av glädje
och jublar i väster
över Herrens majestät.
15 Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16 Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”
Men jag sa:
”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17 Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18 Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.
Himlens dammluckor öppnas,
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
Den slits itu,
den skakar och skälver.
20 Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.
21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.
Lov och pris till Herren
25 Herre, du är min Herre,
jag vill upphöja dig och prisa ditt namn.
Du har fullföljt dina planer,
gjort underbara ting sedan urtiden,
i stor trofasthet.
2 Du har förvandlat staden till en grushög,
lagt befästningen i ruiner.
Främlingarnas fästning är inte längre någon stad
och kommer aldrig mer att byggas upp igen.
3 Därför ärar ett starkt folk dig,
och grymma nationer fruktar dig.
4 Du är en fästning för den svage,
en fästning för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga i hettan.
De grymmas andedräkt är
som en störtskur mot en vägg,
5 som hettan i ett ökenland.
Du tystar främlingarnas larm,
och som skuggan av ett moln
tar de grymmas sång slut.
6 Här på detta berg ska härskarornas Herre
ordna ett gästabud för alla folk,
en fest med mycket mat och viner av högsta kvalitet,
rätter av bästa slag och utsökt, klarat vin.
7 På detta berg ska han förstöra den svepning
som täcker alla folk,
den slöja som skyler alla nationer.
8 Han ska för alltid göra slut på döden.
Herren, Herren ska torka bort alla tårar från alla ansikten
och göra slut på sitt folks vanära på hela jorden. Herren har talat.
9 På den dagen ska man säga:
”Det här är vår Gud,
den som vi väntade på,
vår räddare.
Det här är Herren som vi väntade på.
Låt oss jubla och vara glada
över hans räddning.”
10 För Herrens hand vilar över detta berg,
men Moab ska trampas ner
som halm i dyn under hans fötter.
11 Han breder ut sina händer mitt i halmen
som simmaren som ska simma.
Gud ska göra slut på hans stolthet
över vad han med sina händer kan åstadkomma.[y]
12 Dina höga fästningsmurar förstör han
och bryter ner dem till marken,
gör dem till grus.
Juda lovsjunger Herren
26 På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång:
Vi har en stark stad,
och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk kan komma in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är uthållig i sitt sinne
ger du fullkomlig frid,
därför att han förtröstar på dig.
4 Förtrösta alltid på Herren,
för Herren, Herren är den eviga klippan.
5 Han ödmjukar dem som bor där uppe
i den högt belägna staden.
Han slår ner den, jämnar den med marken,
krossar den till grus.
6 Den trampas ner
under de fattigas och svagas fötter.
7 Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättsinnige,
har jämnat ut den rättfärdiges stig.
8 På dina bestämmelsers väg
står vårt hopp till dig, Herre.
Vi längtar efter ditt namn och din ära.
9 Om natten längtar jag efter dig,
anden i mig söker dig.
När dina domar kommer över jorden
lär sig världens befolkning rättfärdighet.
10 Om man visar nåd mot den onde
lär han sig ingen rättfärdighet.
I de rättsinnigas land handlar han gudlöst
och bryr sig inte om Herrens majestät.
11 Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem se din lidelse för ditt folk
och skämmas.
Låt dem brinna i den eld
som är avsedd för dina fiender!
12 Herre, ge oss en varaktig fred.
Allt vi gör kommer från dig.
13 Herre, vår Gud,
andra herrar har härskat över oss,
men endast ditt namn vill vi ära.
14 De döda får inte liv igen,
de dödas andar[z] uppstår inte.
Så har du straffat dem,
förgjort dem,
utplånat hela minnet av dem.
15 Du har gjort folket stort, Herre,
du har gjort folket stort.
Du har gjort det till din ära,
och du har utvidgat landets alla gränser.[aa]
16 Herre, i sin nöd sökte de dig.
När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17 Som en kvinna som ska föda
skriker i födslovåndor,
så var det med oss
inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades
men födde vind.
Vi förde ingen räddning till jorden,
inga invånare föddes in i världen.[ab]
19 Dina döda ska bli levande igen,
deras kroppar ska uppstå.
Vakna upp och ropa av glädje,
ni som vilar i mullen!
För din dagg är som morgonens dagg,
och jorden ska åter föda fram sina döda.[ac]
20 Kom, mitt folk, gå in i era rum
och lås dörrarna om er!
Göm er en liten stund,
tills vreden är över.
21 Se! Herren kommer från sin boning
för att straffa jordens folk för deras synd.
Jorden ska blotta sina blodsskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israels befrielse
27 På den dagen ska Herren
med sitt fruktade, stora, starka svärd
straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och döda odjuret i havet.
Herrens vingård, Israel
2 Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 ”Jag, Herren, sköter om den.
Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
för att ingen ska skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
så ger jag mig i strid mot den
och bränner upp alltsammans,
5 om man nu inte söker beskydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, måtte man sluta fred med mig.”
Footnotes
- 13:21 Översättningen av djurnamnen är osäker; bockar kan ev. också syfta på demoner i v. 21, 22.
- 14:4 Grundtextens innebörd i versens senare del är oviss. Till översättningen har hämtats hjälp från Dödahavsrullarna och Septuaginta.
- 14:9 Hebreiskans refaim syftar ibland på stammen refaéerna (t.ex. 5 Mos 2:11,20) eller på den dal som fått sitt namn efter dem (t.ex. Jos 15:8); de tycks ha varit mycket storväxta och översätts därför ibland med jättar. Här och i en del andra verser används ordet dock poetiskt om de avlidnas andar (Ords 2:18; 9:18).
- 14:19 Det är osäkert om de stupade ska läggas i stengravar eller: gropar; i det senare fallet trampas alla på samma sätt som kadaver (men du ligger finns inte i grundtexten utan är ett nödvändigt tillägg om tolkningen i texten är rätt).
- 14:31 Grundtextens innebörd är osäker.
- 15:9 landet (mer exakt marken) kan också tolkas som ortnamn Adma, så t.ex. Septuaginta.
- 16:1 Sela kan ev. här översättas klippan.
- 16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16.
- 17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav.
- 17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
- 17:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 18:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
- 19:10 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, kan ev. också betyda stöttepelare.
- 19:13 På hebreiska Nof.
- 19:18 Enligt många viktiga handskrifter Ir Haheres, som betyder Förödelsens stad. Här följer översättningen andra handskrifter som har Solstaden (Ir Hacheres) och som tycks passa in bättre i den positiva kontexten.
- 21:8 I grundtexten står här lejon (ett lejon ropade, ev. han ropade som ett lejon). De hebreiska orden för se/spana/speja och lejon liknar varandra, och översättningen här har valt det förstnämnda, som också finns i Jesaja-rullen från Qumran.
- 21:11 Duma syftar på Edom. Grundtextens innebörd är osäker både här och i följande vers.
- 21:16 Se not till 16:14.
- 22:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 22:24 Grundtexten är svårtolkad.
- 23:1 Syftar på Cypern.
- 23:10 Eller: Odla upp ditt land, för det finns inte mer någon hamn (eller: något varv) för Tarshish-skeppen. Grundtextens innebörd är oviss. Enligt Septuaginta: Odla upp ditt land, för skeppen kommer inte mer från Tarshish.
- 23:12 Cypern.
- 23:13 Grundtextens innebörd är osäker.
- 25:11 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
- 26:14 Se not till 14:9.
- 26:15 Grundtextens innebörd är osäker i v. 15, 16.
- 26:18 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
- 26:19 deras kroppar är en översättning som följer Peshitta och andra översättningar; enligt grundtexten: min kropp. sina döda är samma hebreiska ord som i v. 14 översätts de dödas andar; se not till 14:9. Grundtextens exakta innebörd är generellt här något osäker.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.