Ni ser att Davids stad
        har många rämnor,
    och ni samlar upp vattnet
        i Nedre dammen.[a]
10 (A) Ni räknar husen i Jerusalem
    och river hus
        för att förstärka muren.
11 (B) Mellan de båda murarna
    gör ni en behållare
        för vattnet från Gamla dammen.
    Men ni ser inte upp
        till honom som har gjort detta,
    till honom som har bestämt det
        för länge sedan.

12 (C) Herren Gud Sebaot kallar er
        på den dagen till gråt och sorg,
    till att raka era huvuden
        och klä er i säcktyg.
13 (D) Men i stället blev det
        munterhet och glädje.
    Ni dödar oxar och slaktar får,
        ni äter kött och dricker vin:
    "Låt oss äta och dricka,
        för i morgon dör vi."[b]

14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.

Shebna ersätts med Eljakim

15 Så säger Herren Gud Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överförvaltaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du hugger ut en grav åt dig[c] här? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du starke man. Han ska gripa tag i[d] dig med kraft. 18 Han ska rulla ihop dig till ett nystan och kasta bort dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och dit ska dina härliga vagnar komma. Du är en skamfläck för din herres hus.

19 Och jag ska stöta bort dig från din plats, och du ska bli avsatt[e] från din tjänst. 20 (E) På den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom ska jag klä i din dräkt, jag ska spänna på honom ditt bälte och lägga ditt ämbete i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 (F) Jag ska ge honom nyckeln till Davids hus att bära. Han ska öppna så att ingen kan stänga[f] och stänga så att ingen kan öppna.

23 (G) Jag ska slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han ska bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom ska de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingar och avkomlingar, alla små kärl, både skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, ska spiken som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:9 samlar upp vattnet i Nedre dammen   Hiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. Jfr 2 Krön 32:30.
  2. 22:13 Citeras av Paulus i 1 Kor 15:32 för att visa tomheten i ett liv utan tro.
  3. 22:16 en grav åt dig   Shebnas klippgrav har troligen hittats på östra sidan av Kidrondalen. I inskriptionen kallar han sig "överförvaltare" och tillägger: "Här finns inget silver eller guld, bara benen efter mig och min hustru. Förbannad är den som öppnar".
  4. 22:17 gripa tag i   Annan översättning: "avlusa".
  5. 22:19 avsatt   Längre fram (36:3), när de båda förhandlar med assyrierna år 701 f Kr, kallas Shebna "skrivaren", medan Eljakim är kungens överförvaltare.
  6. 22:22 nyckeln till Davids hus … öppna så att ingen kan stänga   Jfr Jesu ord i Upp 3:7.

Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad,
    och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem
    och river ner dem för att laga muren.
11 Ni bygger en ny damm mellan murarna
    för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som gjort detta,
    till den som för länge sedan planerat det här.

12 Herren, härskarornas Herre, kallar er den dagen
    till att gråta och sörja
och till att raka era huvuden
    och klä er i säcktyg.
13 Men i stället blir det glädje och firande,
    slakt av oxar och lamm,
köttätande och vindrickande:
    ”Låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”

14 Härskarornas Herre har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas Herre.

Shevna och Eljakim

15 Så säger Herren, härskarornas Herre, till mig:

”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:
16     Vad gör du här,
och vem har du här
    för att du ska hugga ut en grav åt dig här,
göra åt dig en grav högt uppe,
    en boning i klippan?
17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du mäktige man!
    Herren ska ta tag i dig[a]
18 och rulla ihop dig till en boll
    och kasta dig långt bort till ett stort land,
där du ska dö,
    och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar.
    Du är en skamfläck för din herres hus!
19 Jag ska köra ut dig från din plats,
    dra ner dig från din position.

20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda. 22 Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna. 23 Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt. 24 Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.[b]

25 Men den dagen, säger härskarornas Herre, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för Herren har talat.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 22:24 Grundtexten är svårtolkad.