(A) han säger: Det är för lite
        att du bara är min tjänare
    som upprättar Jakobs stammar
        och för tillbaka de bevarade
            av Israel.
    Jag ska sätta dig
        till ett ljus för hednafolken,
    för att du ska bli min frälsning
        ända till jordens yttersta gräns.[a]
(B) Så säger Herren,
        Israels återlösare, hans Helige,
    till honom som är föraktad
        av varje själ,
    till honom som är avskydd
        av folken,
    till honom som är
        härskares tjänare:
    Kungar ska se det och resa sig,
        furstar ska se det och tillbe
    eftersom Herren är trofast,
        Israels Helige
            som har utvalt dig.

(C) Så säger Herren:
    Jag bönhör dig i nådens tid,
        jag hjälper dig
            på frälsningens dag.
    Jag ska bevara dig
        och göra dig till ett förbund
            för folket,
    för att upprätta landet
        och fördela
            de förödda arvslotterna,[b]
(D) för att säga till de fångna: "Kom ut",
    och till dem som sitter i mörkret:
        "Visa er!"
    De ska finna bete längs vägarna,
        betesmark på alla kala höjder.
10 (E) De ska varken hungra eller törsta,
    ökenhettan och solen
        ska inte skada dem,
    för deras förbarmare ska leda dem
        och föra dem till vattenkällor.[c]
11 Jag ska göra alla mina berg
        till jämna vägar,
    och mina banade vägar
        ska byggas höga.
12 (F) Se, där kommer de fjärran ifrån,
    några från norr
        och andra från väster,
    några från sineernas land[d].
13 (G) Jubla, ni himlar,
    och gläd dig, du jord,
        brist ut i jubel, ni berg,
    för Herren tröstar sitt folk
        och förbarmar sig
            över sina betryckta.

Herren har inte glömt Sion

14 (H) Men Sion säger:
    "Herren har övergett mig,
        Herren har glömt mig."
15 (I) Kan en mor glömma sitt lilla barn,
        att förbarma sig över sin livsfrukt?
    Och även om hon skulle glömma,
        så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit[e] dig
        på mina händer.
    Dina murar står ständigt inför mig.
17 Dina söner[f] skyndar sig tillbaka,
    de som förstört och ödelagt dig
        drar bort ifrån dig.
18 (J) Lyft din blick och se dig omkring!
        Alla samlas och kommer till dig.
    Så sant jag lever, säger Herren,
        du ska få klä dig i dem alla
            som smycken
        och fästa dem omkring dig
            likt en brud.
19 Du var i ruiner, ödelagd,
        ditt land var förött –
    nu blir du för trång att bo i,
        och de som slukade dig
            ska vara långt borta.
20 (K) Du ska få höra hur barnen
        från din barnlöshets tid säger:
    "Platsen är för trång för mig,
        ge mig plats så att jag kan bo här."
21 Då ska du säga i ditt hjärta:
        "Vem har fött dessa åt mig?
    Jag var ju barnlös och ofruktsam,
        landsflyktig och fördriven.
    Vem har fostrat dem?
        Jag var ju lämnad ensam,
            varifrån kommer de?"

22 (L) Så säger Herren Gud:
    Se, jag ska lyfta min hand till folken,
        resa mitt baner för hednafolken.
    Då ska de komma
        med dina söner i sin famn
    och bära dina döttrar på sina axlar.
23 (M) Kungar ska vara dina barns vårdare
        och furstinnor dina ammor.
    De ska falla ner för dig
        med ansiktet mot jorden
            och slicka stoftet vid dina fötter.
    Och du ska inse att jag är Herren,
        och att de som hoppas på mig
            inte kommer på skam.

24 (N) Kan man ta bytet från den starke
    eller rycka fångarna från tyrannen[g]?
25 (O) Ja, så säger Herren:[h]
    Den starkes fångar
        ska tas ifrån honom,
            bytet ryckas från tyrannen.
    Jag ska själv strida
        mot dina motståndare,
    jag ska själv rädda dina barn.
26 (P) Jag ska låta dina förtryckare
        äta sitt eget kött
    och bli druckna av sitt eget blod,
        som av sött vin.
    Då ska allt levande förstå
        att jag, Herren, är din Frälsare,
    att Jakobs Mäktige
        är din återlösare.

Read full chapter

Footnotes

  1. 49:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning. Ordet "frälsning" heter på hebreiska jeshuá(jfr namnet Jeshúa, Jesus, Matt 1:21).
  2. 49:8 Citeras av Paulus i 2 Kor 6:2.
  3. 49:10 Citeras i Upp 7:16f.
  4. 49:12 sineernas land   Osäker syftning. Har traditionellt tolkats som Kina, men kan också (enligt Jesajarullen från Qumran) syfta på Aswan vid Egyptens södra gräns, där det fanns en judisk befolkning i Elefantine (se not till Jer 44:1).
  5. 49:16 skrivit   Ordagrant: "ristat" (som på en lertavla).
  6. 49:17 söner   Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "byggare".
  7. 49:24 tyrannen   Andra handskrifter: "den som har segerns rätt".
  8. 49:25 Citeras av Jesus i Matt 12:29, Mark 3:27, Luk 11:21 för att visa hans seger över Satan.

Han säger:
    ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
    som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
    Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
    till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
    ”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
    för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

Så säger Herren:
    ”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
    Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
    för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
    Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’

De ska finna bete längs vägarna
    och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
    Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
    ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
    högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
    från norr och väster och Assuans land.”

13 Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

14 Sion säger:
    Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”

15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
    så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
    ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
    och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
    och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18     Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
    Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
    binda dem om dig likt brudsmycken.

19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
    och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
    och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
    som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
    ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
    ’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
    i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
    Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”

22 Så säger Herren, Herren:

”Jag ska ge ett tecken åt folken,
    resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
    och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
    och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
    och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
    De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”

24 Kan man rycka bytet från den mäktige
    eller rädda fångar undan den grymme[a]?

25 Så säger Herren:

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
    och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
    och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
    att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt.