23 (A) Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    När jag på nytt har gjort slut
        på fångenskapen
            för Juda land och dess städer,
    ska man än en gång
        uttala detta ord:
    Herren välsigne dig,
        du rättfärdighetens boning,
            du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
        ska bo där tillsammans,
    både jordbrukare
        och vandrande herdar.
25 (B) För jag ska stärka trötta själar
        och mätta alla utsvultna själar.

26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.

27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (C) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (D) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[a] 30 (E) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31 (F) Se, dagar ska komma, säger Herren,
        då jag sluter ett nytt förbund
    med Israels hus
        och med Juda hus,[b]
32 (G) inte som förbundet jag slöt
        med deras fäder
    den dag då jag tog deras hand
        och förde dem ut
            ur Egyptens land –
    förbundet med mig som de bröt
        fastän jag var deras rätte herre –
    säger Herren.
33 (H) Nej, detta är förbundet
        som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus,
        säger Herren:
    Jag ska lägga min lag i deras inre
        och skriva den i deras hjärtan.
    Jag ska vara deras Gud,
        och de ska vara mitt folk.
34 (I) Då ska de inte mer behöva
        undervisa varandra,
    ingen sin broder och säga:
        ”Lär känna Herren!”
    Alla ska känna mig,
        från den minste av dem
            till den störste, säger Herren,
    för jag ska förlåta
        deras missgärningar
    och aldrig mer minnas
        deras synder.

35 (J) Så säger Herren,
    han som har satt solen
        till att lysa om dagen
    och ordnat månen och stjärnorna
        till att lysa om natten,
    han som rör upp havet
        så att vågorna dånar,
    Herren Sebaot är hans namn:
36 (K) Om denna ordning upphör
        inför mig, säger Herren,
    först då ska Israels släkte
        upphöra som folk inför mig
            för alltid.
37 Så säger Herren:
    Om himlen därovan kan mätas
        och jordens grundvalar därnere
            kan utforskas,
    först då ska jag förkasta
        hela Israels släkte
    för allt de har gjort, säger Herren.

38 (L) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (M) Hela dalen där man har lagt lik[c] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:29 Fäderna åt sura druvor   Ett gängse ordspråk (se Hes 18:2). Jfr 2 Mos 20:5.
  2. 31:31f Citeras i Hebr 8:8f och 10:16f som profetia om det nya förbundet genom Kristi blod (jfr Luk 22:20).
  3. 31:40 dalen där man har lagt lik   Hinnomsdalen i sydväst, som mötte Kidrondalen i öst.

23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24 Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25 Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”

26 Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.

27 ”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28 Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden ska man inte längre säga:

’Fäderna har ätit sura druvor
    och därför har barnen fått ömma tänder.’

30 Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31 Det ska komma en tid, säger Herren,
    då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32 inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
    när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
    trots att jag var deras herre[a], säger Herren.
33 Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
    och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk.
34 Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
    ’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
    För jag ska förlåta dem deras ondska,
    och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”

35 Så säger Herren,

han som satt upp solen till att lysa om dagen
    och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
    han vars namn är härskarornas Herre:
36 ”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
    säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
    att för alltid vara ett folk inför mig.”

37 Så säger Herren:

”Om himlarna där ovan kan mätas,
    om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
    för allt de har gjort, säger Herren.

38 Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:32 Ordagrant: …jag var deras make.