Jeremia 37-38
Svenska Folkbibeln 2015
Jeremia profeterar och fängslas
37 (A) Sidkia[a], Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. 2 Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. 3 (B) Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son[b], och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: ”Be för oss till Herren vår Gud.”
4 Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. 5 Faraos här[c] hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.
6 Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: 7 Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: ”Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. 8 (C) Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. 9 Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. 10 Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld.”
11 Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott[d] bland folket. 13 (D) När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna.” 14 Jeremia svarade: ”Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. 15 De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.
16 (E) När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, 17 (F) lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: ”Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: ”Ja.” Och han fortsatte: ”Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand.”
18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? 20 (G) Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.” 21 (H) Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.
Jeremia kastas i en brunn
38 (I) Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son[e], och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: 2 (J) ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva. 3 (K) För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”
4 (L) Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” 5 Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” 6 (M) Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias[f] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
7 Nubiern Ebed-Melek[g], en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten[h], fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. 8 Han lämnade kungens hus och sade till kungen: 9 (N) ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” 10 Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”
11 Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, 13 (O) och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.
Sidkia söker råd hos Jeremia
14 Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.” 15 (P) Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.” 16 I hemlighet gav då kung Sidkia sin ed till Jeremia och sade: ”Så sant Herren lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv.”
17 Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva. 18 (Q) Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.
19 Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.” 20 Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så ska det gå väl för dig och du får leva. 21 Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 (R) Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus ska då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna ska säga:
Dina vänner svek dig
och fick makt över dig.
När dina fötter fastnade i dyn
drog de sig undan.
23 (S) Alla dina hustrur och barn ska man föra ut till kaldeerna. Själv ska du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad ska brännas ner.”
24 Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så ska du inte dö. 25 Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen! Dölj inget för oss, så dödar vi dig inte. Vad sade kungen till dig? – 26 (T) då ska du svara dem: Jag vädjade inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.”
27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem precis som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. 28 Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.
Footnotes
- 37:1 Sidkia Juda rikes siste kung (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:18f.
- 37:3 Jehukal, Shelemjas son Ett avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem.
- 37:5 Faraos här Farao Hofra (44:30), på grekiska Apries (589-570 f Kr), sände sommaren 588 f Kr en armé och enligt Herodotus även en flotta längs kustremsan. De tvingades snart på flykten (jfr 2 Kung 24:7, Hes 29:4).
- 37:12 sin jordlott Marken i Jeremias hemby Anatot (32:7f), bara några kilometer åt nordost.
- 38:1 Gedalja, Pashurs son Ett avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem.
- 38:6 kungasonen Malkia Hans personliga sigill finns bevarat.
- 38:7 Ebed-Melek Betyder ”kungens tjänare”. Troligen en slav från nuvarande Sudan.
- 38:7 Benjaminsporten Stadsporten mot nordost. Kungar mötte ofta folket vid porten (2 Sam 19:8).
Jeremia 37-38
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jeremia fängslas
37 Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son. Nebukadnessar, kungen av Babylonien, utsåg honom till kung i Juda land. 2 Men varken han, hans hov eller folket i landet lyssnade till vad Herren talade genom profeten Jeremia.
3 Ändå skickade kung Sidkia Jukal, Shelemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: ”Be för oss till Herren, vår Gud!” 4 Jeremia fick röra sig fritt, för han hade då ännu inte blivit fängslad. 5 Faraos armé hade tågat ut från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem fick höra rapporten om dem, drog de sig bort från Jerusalem.
6 Då kom Herrens ord till profeten Jeremia: 7 ”Så säger Herren, Israels Gud: Svara kungen av Juda, som skickade er för att fråga mig: ’Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska vända tillbaka hem till Egypten. 8 Kaldéerna kommer tillbaka för att anfalla denna stad och bränna ner den till grunden.’
9 Så säger Herren: Låt inte lura er att tro att kaldéerna ska ge sig i väg för gott, för det ska de inte. 10 Även om ni lyckades slå hela den kaldeiska armén som strider mot er, så att det bara blev några sårade män kvar i sina tält, så skulle de resa sig och bränna ner denna stad.”
11 När den kaldeiska armén dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos armé, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk sin egendom bland folket där.[a] 13 Men när han kom till Benjaminporten blev han gripen av ett vaktbefäl, som hette Jiria och var son till Shelemja och sonson till Hananja. Denne sa: ”Du tänker gå över till kaldéerna!”
14 ”Det är inte sant”, svarade Jeremia. ”Jag vill inte gå över till kaldéerna.” Men Jiria ville inte höra på honom, utan grep honom och förde honom till furstarna. 15 Furstarna blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. 16 Jeremia hamnade så i en fängelsehåla, i valven, och där fick han stanna länge.
17 Men sedan skickade kung Sidkia bud efter honom och lät föra honom till sitt palats. I enrum frågade han honom om det kommit något budskap från Herren. ”Ja”, svarade Jeremia. ”Du ska överlämnas åt den babyloniske kungen.”
18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Var är nu era profeter som profeterade för er att kungen av Babylonien inte skulle anfalla er eller detta land? 20 Hör mig nu, min herre och min kung! Jag vädjar till dig, skicka inte tillbaka mig till sekreteraren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.”
21 Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle sättas i förvar på vaktgården. Man gav honom en brödkaka från bagarnas gata varje dag, så länge det fanns något bröd kvar i staden. Så blev Jeremia kvar på vaktgården.
Jeremia befrias
38 Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde Jeremia säga till allt folket: 2 ”Så säger Herren: ’Den som blir kvar i denna stad ska dö genom svärd, hunger eller pest, men den som överlämnar sig till kaldéerna får behålla sitt liv som byte, han får leva.’ 3 Så säger Herren: ’Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungen, och han ska inta den.’ ”
4 Då sa furstarna till kungen: ”Den mannen måste dö. Han gör ju soldaterna som finns kvar i denna stad och allt folket missmodiga, när han talar så till dem. Denne man söker inte folkets väl utan dess fördärv.”
5 Kung Sidkia svarade: ”Gör vad ni vill med honom. Kungen kan inte hindra er.”[b] 6 De tog då Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De sänkte ner Jeremia med rep. Det fanns inget vatten i brunnen, bara gyttja, som Jeremia sjönk ner i.
7 Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, hörde att Jeremia kastats ner i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten. 8 Eved-Melek gick ut från kungapalatset och sa till kungen: 9 ”Min herre och kung, dessa män har gjort illa i allt som de gjort mot profeten Jeremia, som de sänkt ner i brunnen. Där kommer han att svälta ihjäl, för det finns inte längre något bröd i staden.”
10 Kungen befallde då nubiern Eved-Melek att ta med sig trettio[c] män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö. 11 Eved-Melek tog med sig männen till ett förråd under kungapalatsets skattkammare, tog därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Nubiern Eved-Melek sa till Jeremia: ”Lägg trasorna och de utslitna kläderna under armarna, mellan dem och repet.” Jeremia gjorde så, 13 och de drog upp honom med repen ur brunnen. Jeremia fick sedan stanna på vaktgården.
Jeremia och Sidkia
14 Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sa till Jeremia: ”Det är något jag vill fråga dig om. Dölj inget för mig.” 15 Jeremia svarade Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” 16 Kung Sidkia svor då i hemlighet en ed till Jeremia och sa: ”Så sant Herren lever, han som gett oss livet, jag ska inte döda dig eller överlämna dig åt dem som är ute efter ditt liv.”
17 Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner, utan du och din familj ska få leva. 18 Men om du inte överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad ges i kaldéernas händer, och de ska bränna ner den, och du själv ska inte kunna komma undan dem.’ ”
19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för dem från Juda som gått över till kaldéerna, att man ska överlämna mig åt dem och de ska misshandla mig.” 20 Jeremia svarade: ”De kommer inte att överlämna dig. Lyssna nu bara till Herren, till det jag säger dig. Då ska det gå dig väl och ditt liv kommer att skonas. 21 Men om du vägrar kapitulera, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 Alla kvinnor som finns kvar i Juda kungs palats ska föras ut till den babyloniske kungens furstar. Dessa kvinnor ska säga:
’Dina vänner har förlett dig
och fått makt över dig.
När dina fötter sjönk i gyttjan
vände de dig ryggen.’
23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till kaldéerna, och du ska inte komma undan dem. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen av Babylonien, och denna stad kommer att brännas ner.”
24 Då sa Sidkia till Jeremia: ”Låt inte någon få veta om detta samtal, så att du inte riskerar att dö. 25 Om furstarna får höra att jag har talat med dig, kommer de till dig och säger: ’Tala om för oss vad du sa till kungen! Dölj ingenting för oss, annars dödar vi dig. Berätta också vad kungen sa till dig!’ 26 Då ska du bara säga till dem: ’Jag vädjade till kungen att inte sända mig tillbaka till Jonatans hus, för att dö där.’ ”
27 Så kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Han svarade precis som kungen hade befallt honom, och sedan sa de inget mer. Ingen hade ju hört samtalet. 28 Jeremia blev kvar på vaktgården, till den dag då Jerusalem intogs.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.