11 (A) Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 (B) Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Ett onaturligt avfall

13 (C) Därför säger Herren så:
    Fråga bland hednafolken:
        Vem har hört något sådant?
    Hemska saker har hon gjort,
        jungfrun Israel[a].
14 Försvinner Libanons snö[b]
        från fältens klippor?
    Sinar de friska vattnen
        som flödar fjärran ifrån?

15 (D) Men mitt folk har glömt mig
        och tänder rökelse åt avgudar,
    som har fått dem på fall
        på deras vägar,
            de urgamla vägarna.
    De slår in på obanade vägar
        och stigar.
16 (E) Så blir deras land öde
        och ständigt utsatt för hån.
    Alla som går förbi ska förundra sig
        och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
        ska jag skingra dem för fienden.
    Jag ska vända ryggen åt dem
        och inte ansiktet
    på deras olyckas dag.

18 (F) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”

Vädjan om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig
    och hör vad mina motståndare
        säger.
20 (G) Ska gott få lönas med ont?
    De har grävt en grop
        för att ta mitt liv!
    Tänk på hur jag har stått
        inför ditt ansikte
            och manat gott för dem
    för att vända bort din vrede
        från dem.

21 (H) Överlämna därför deras barn
        åt svälten
    och utlämna dem själva
        åt svärdet,
    så att deras hustrur
        blir barnlösa och änkor,
    deras män dödade av pesten
        och deras unga män slagna
            med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
    när du plötsligt skickar rövarband
        över dem,
    för de grävde en grop
        för att fånga mig
    och lade ut snaror för mina fötter.
23 (I) Men du, Herre, känner
        alla deras planer att döda mig.
    Förlåt dem inte deras missgärning
        och utplåna inte deras synd.
    Låt dem komma på fall inför dig.
        Grip in mot dem
            på din vredes dag.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:13 jungfrun Israel   Hebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21).
  2. 18:14 Libanons snö   Svårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.