Israels befrielse från Babel

30 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. (A) För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”

Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.

Så säger Herren:
    Rop av förfäran har vi hört,
        fruktan och ingen frid.
(B) Fråga och tänk:
        Brukar män föda barn?
    Varför ser jag då alla män
        med händerna på höfterna
            som kvinnor i barnsnöd?
    Varför har alla ansikten
        blivit så dödsbleka?
(C) Ve! Detta är en stor dag,
        den liknar ingen annan.
    Det är en tid av nöd för Jakob,
        men han ska bli räddad ur den.

(D) Och det ska ske på den dagen,
        säger Herren Sebaot,
    att jag ska ta oket från din nacke
        och bryta sönder det
            och slita av dina band.
    Inga främlingar ska längre
        tvinga honom att tjäna dem,
(E) utan de ska tjäna Herren sin Gud
        och David sin kung,
    som jag ska låta uppstå åt dem.[a]

10 (F) Så var inte rädd,
    min tjänare Jakob, säger Herren,
        och var inte förskräckt, Israel.
    För jag ska rädda dig
        ur landet i fjärran
    och dina efterkommande ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska komma tillbaka
        och leva i fred och trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
11 (G) För jag är med dig, säger Herren,
        för att rädda dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        bland vilka jag spritt ut dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

12 (H) För så säger Herren:
    Obotlig är din skada,
        oläkligt ditt sår.
13 (I) Ingen tar sig an din sak
        för att se om ditt sår.
    Det finns inga läkemedel
        och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
        de frågar inte efter dig,
    för jag har slagit dig
        med en fiendes slag.
    Jag har tuktat dig hårt,
        för din skuld är stor
            och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
        Obotlig är din plåga.
    Därför att din skuld är stor
        och dina synder många
    har jag gjort dig detta.

16 (J) Men nu ska alla som ätit av dig
        bli uppätna,
    och alla dina motståndare
        ska allihop gå i fångenskap.
    De som har skövlat dig
        ska bli skövlade,
    och alla som har plundrat dig
        ska jag lämna till plundring.
17 (K) För jag ska låta dig bli frisk
        och läka dina sår, säger Herren,
    dig som man kallar
        ”den fördrivna”,
    ”Sion som ingen frågar efter”.
18 (L) Så säger Herren:
    Se, jag ska göra slut
        på fångenskapen
            för Jakobs hyddor
        och förbarma mig
            över hans boningar.
    Staden ska åter byggas upp
        på sin höjd,
    och palatset ska stå
        på sin rätta plats.
19 (M) Från dem ska höras lovsång
        och rop från glada människor.
    Jag ska föröka dem,
        och de ska inte bli färre.
    Jag ska ära dem,
        och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
    hans församling ska bestå
        inför mig,
    och jag ska straffa alla
        som förtrycker honom.
21 (N) Hans ledare ska vara
        en av hans egna,
    hans härskare ska utgå
        från hans mitt.
    Jag ska låta honom komma nära
        och närma sig mig –
    för vem skulle annars våga sitt liv[b]
        genom att närma sig mig?
            säger Herren.
22 (O) Och ni ska vara mitt folk,
    och jag ska vara er Gud.

23 (P) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en härjande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
        ska inte vända åter
    förrän han har utfört,
        förrän han har fullbordat
            sitt hjärtas tankar.
    I den yttersta tiden
        ska ni förstå det.

Footnotes

  1. 30:9 David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem   Profetia om Messias, Davids son (Matt 1:1).
  2. 30:21 skulle annars våga sitt liv   Annan översättning: ”kommer att viga sitt liv”.

Gud lovar att återupprätta sitt folk

(30:1—33:26)

30 Detta är det budskap som kom till Jeremia från Herren: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig. Det kommer nämligen en tid, säger Herren, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger Herren. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”

Detta är vad Herren talade beträffande Israel och Juda. ”Så säger Herren:

’Man hör skrik av skräck,
    ångest, inte frid.
Fråga, se efter:
    Inte kan väl en man föda barn?
Varför ser jag alla män
    med händerna på magen,
som kvinnor i födslovåndor?
    Varför har alla ansikten
blivit dödsbleka?
    Vilken förfärlig dag detta ska bli!
Den kommer inte att likna någon annan.
    Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob,
men han ska bli räddad ur den.

Den dagen, säger härskarornas Herre,
    ska jag bryta av oken från deras nackar
och slita av deras bojor.
    De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.
De ska tjäna Herren, sin Gud,
    och David, sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.

10 Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
    för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
    Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
    Ingen ska skrämma honom.
11 För jag är med dig,
    säger Herren,
för att rädda dig.
    Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
    Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
    – helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

12 För så säger Herren:

’Din skada är obotlig,
    ditt sår är oläkligt.
13 Det finns ingen som tar sig an din sak,
    ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
14     Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
    Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
    eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
15     Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
    För att din skuld var så stor
och dina synder så många
    har jag gjort dig detta.

16 Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
    och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
    ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
    ska bli skövlade.
17 Jag ska låta dig återfå din hälsa
    och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
    och ”Sion som ingen bryr sig om”.’

18 Så säger Herren:

’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
    och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
    och palatset ska stå på sin rätta plats.
19 Därifrån ska höras lovsång
    och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
    de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
    de ska inte vara utan betydelse.
20 Deras barn ska bli som i gångna tider,
    deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21     Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
    Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
    Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
22 Ni ska vara mitt folk
    och jag ska vara er Gud.’ ”

23 Se, en stormvind från Herren
    bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24     Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
    I kommande dagar ska ni förstå det.