Jeremia 31:10
Svenska Folkbibeln 2015
10 (A) Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna
i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
ska också samla det
och bevara det
som en herde bevarar sin hjord.
Jeremia 31:10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
10 Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
Hesekiel 30:3
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) För dagen är nära,
Herrens dag är nära,
en mulen dag,
då hednafolkens stund är inne.
Hesekiel 30:3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Dagen är nära,
Herrens dag är nära.
Det blir en dag med moln,
då tiden är inne för folken.
Joel 2:2
Svenska Folkbibeln 2015
2 (A) en dag av mörker och töcken,
en dag av moln och dimma.
Som gryningen
breder ut sig över bergen
kommer ett stort
och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig ska uppstå igen
under kommande släkten.
Joel 2:2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 en dag med mörker och moln,
en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.
Matteusevangeliet 9:36
Svenska Folkbibeln 2015
36 (A) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.
Read full chapter
Matteus 9:36
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
36 När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.
Read full chapter
Matteusevangeliet 18:12
Svenska Folkbibeln 2015
Liknelsen om det förlorade fåret
12 (A) Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gick vilse?
Read full chapter
Matteus 18:12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om det förlorade fåret
(Luk 15:4-7)
12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit?
Read full chapter
Lukasevangeliet 15:4-32
Svenska Folkbibeln 2015
4 (A) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 (B) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 (C) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
Liknelsen om det förlorade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Liknelsen om den förlorade sonen
11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[b]. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på[c] fröskidorna[d] som svinen åt, men ingen gav honom något.
17 Då kom han till besinning[e] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 (D) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.
Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 (E) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.
28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."
Read full chapterFootnotes
- 15:8 silvermynt Grek. dráchma, värd en hel dagslön.
- 15:15 vakta svin var för en jude mycket motbjudande. Svin räknades som orena djur (3 Mos 11:7).
- 15:16 äta sig mätt på Andra handskrifter: "fylla sin mage med".
- 15:16 fröskidorna Frukter av johannesbrödträdet (carob). Dessa är tåliga mot torka och har ibland använts som enklare människoföda.
- 15:17 kom han till besinning Ordagrant: "kom han till sig själv".
Lukas 15:4-32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
4 ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? 5 När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. 6 Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.
7 Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.
Liknelsen om det borttappade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? 9 Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? 10 På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”
Liknelsen om sonen som lämnade sin far
11 Jesus sa: ”En man hade två söner. 12 Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14 Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15 Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16 Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.
17 Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18 Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19 Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20 Och så gick han tillbaka hem till sin far.
Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21 Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’
22 Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23 Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24 För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.
25 Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26 Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’
28 Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30 Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’
31 ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32 Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.