Jeremia 4
Svenska Folkbibeln 2015
4 Om du vill vända tillbaka, Israel,
säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du tar bort
dina avskyvärda gudar
från min åsyn
ska du slippa irra runt som flykting.
2 (A) Du ska svära i sanning,
rätt och rättfärdighet:
”Så sant Herren lever”,
och då ska hednafolken
välsigna sig i honom
och ha sin ära i honom.
3 (B) Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 (C) Omskär er för Herren,
ta bort ert hjärtas förhud,
ni Juda män
och Jerusalems invånare.
Annars ska min vrede
bryta fram som en eld
och brinna så att ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
Kommande dom
5 (D) Förkunna i Juda
och ropa och säg det i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
”Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna[a]!”
6 (E) Res ett baner i riktning mot Sion,
sök skydd, stanna inte!
För jag ska låta olyckan komma
från norr med stor förödelse.
7 (F) Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare[b] bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land
till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner
så att ingen kan bo där.
8 (G) Klä er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
för Herrens brinnande vrede
har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
ska kungen och furstarna
tappa modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 (H) Men jag sade[c]: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn[d], 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!
13 (I) Se, han stiger upp som ett moln,
hans vagnar är som en stormvind,
hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 (J) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
Jerusalem, så att du blir räddad!
Hur länge ska onda tankar
bo i ditt bröst?
15 (K) Från Dan[e] hörs en röst ropa,
från Efraims berg
en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer
från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 (L) Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
för hon har varit upprorisk
mot mig, säger Herren.
18 (M) Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.
19 (N) O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 (O) Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 (P) Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 (Q) Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 (R) Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 (S) För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 (T) Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig[f]
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 (U) För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
”O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare.”
Footnotes
- 4:5 de befästa städerna Hit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).
- 4:7 en folkfördärvare Troligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25).
- 4:10 jag sade Andra handskrifter (Septuaginta): ”de sade” (men jfr 14:13).
- 4:11 kasta säd eller rensa korn Normalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga).
- 4:15 Dan Israels nordligaste stad som först mötte invasionshären.
- 4:30 smyckar dig Så försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).
Jeremia 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
4 ”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
och sluta upp med att irra omkring.
2 Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
och lovprisa honom.”
3 Så säger Herren
till männen i Juda och till Jerusalem:
”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
4 Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
Den kan ingen släcka.
Kommande dom
5 Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
6 Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”
7 Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
där ingen kan bo.
8 Klä er i säcktyg,
sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
har inte vänt sig från oss.
9 ”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10 Då sa jag:[a] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
11 Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12 utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”
13 Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17 Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19 Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20 Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22 ”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23 Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[b]
24 Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25 Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27 För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.